Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ernst Nachmanson. Några ord om latinundervisningen. Ett diskussionsinlägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i ç 2
ERNST NACHMANSON
ningen. Därför nödgas vi med eller mot vår vilja att med
åsidosättande av realia driva så stark grammatikexercis.»
Mot detta yttrande skulle jag visserligen till en början
vilja ställa en erfarenhet, som jag själv gjort och andra
latincensorer vid samtal bekräftat. Den skulle kunna
korte-ligen formuleras så: där kunskaperna i realia äro som bäst,
där äro också regelmässigt den grammatiska säkerheten och
den extemporerande färdigheten störst.
Att emellertid grammatikexercis ihärdigt bedrivits, det
märkes nogsamt vid den muntliga prövningen. Vem känner
inte igen dessa därvid till leda omtuggade cado — caedo —
cedo, vinco — vincio — vivo, och denna evinnerligt
återkommande böljegång av t. ex. venit, veniebat, venit etc. hela
aktivum igenom, vilken t. o. m. en gång för några år sedan
till den unge extralärarens, men till ingen annans glädje
fortsatte via ventus est, ventus erat etc. hela passivum igenom?
Sådant tillhör, om jag fattat de ännu gällande metodiska
anvisningarna rätt, de två första latinåren, behöves där för
grundläggande av fasthet och stadga. Men det skall icke
vara mål att uppvisa och pråla med vid sista vårterminens slut.
Det är verkligen inte så, som rektor Liljeblad i sitt föredrag
vid Rektorsmötet (Förhandlingar sid. 8) synes förmena — i
varje fall är det inte så med mig — att denna grammatiska
frenesi avnjutes av censorer.1
Lika litet njuter jag av upprabblandet av i vilka delar
en asklepiadeisk vers sönderfaller (jag skriver med flit sönder-
1 Ett litet kärleksord i förbifarten till min gamle vän rektor Liljeblad.
Han tycks ha förföljts av en nedrig otur, då han inte på trettio år
påträffat en enda lärare, som inte låtit sina elever medtaga den grekiska
dualens två former i böjningsraddan. Jag har träffat många. Och bland
mina teologofilare i Göteborg, vilka representera åtskilliga läroverk, är
den övervägande majoriteten på förhand inställd på att utlämna dualen.
Jag besvärar dem med den endast i de få fall, då exempelvis Phaidon
bjuder på ett: si |isv ot>v ti olXXo axorcsLafrov, ooSèv Xéyo)’ st 8é zl nspi
T0t)T(!)V (XTlOpSÎTOV, [JLYjÖSV ÖCTCOXVYjOSTS KxX. (84 c).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
