Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - E. Liljeqvist. Litteratur till den samtida kulturkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR TILL DEN SAMTIDA KULTURKRISEN 2 2 1
sakligt missvisande, utan den valda titeln återger träffande
bokens innehåll och syftning.
Redan länge har man särskilt i tysk och svensk
kulturfilosofi haft blicken öppen för de risker, som inifrån hota
Västerlandets stolta kulturbyggnad, risker som grunda sig i
att kulturens inre kärna synes åtskilligt anfrätt av dess
civi-lisatoriska omhölje. Typiska representanter för en i sådan
riktning gående kulturkritik voro Rudolf Eucken och Vitalis
Nor-ström. Oberoende av varandra fullföljde dessa tänkare en
linje, som sammanförde dem. Båda voro lika gripna av det
skådespelet att vad som i människolivet enligt sin natur borde
ha medlets plats och funktion i och för högre syften alltmer
tenderade att i självbibehållelse lämna den tjänande ställningen
och att göra sig till självändamål. Under den materialistiska
historieuppfattningens ävensom demokratiens om sig gripande,
allt nivellerande och förflackande inflytelse fick även
utilitarismen allt större makt med sinnena, härvid dragen alltmer
nedåt, så att snart nog tesen om största möjliga lycka för
största möjliga antal individer tolkades, som om jordelivets
mål vore massornas delaktighetsblivande i allt större mått av
lyckan som ett njutningsliv. Teknikens genom
naturvetenskapernas oerhörda framsteg gynnade glänsande utveckling
syntes som det adekvata medlet härför.
Från många håll har den iakttagelsen gjorts, att om lusten,
vilken redan Aristoleles förklarade beledsaga den mänskliga
verksamheten som ett kriterium på dess naturenlighet och
framgång, själv sättes som denna verksamhets egentliga mål,
straffar sig sådan ömvändning av rätta förhållandet med att
lusteffekten försvagas, stores och att slutresultatet gärna blir
en vrångbild av det åsyftade (hos Lippmann heter det s. 12,
»att jakten efter lyckan alltid varit en mycket olycklig jakt»).
Gäller detta individen, gäller det i förstorat mått samhället.
Utvecklingen efter Euckens och Norströms dagar — med
världskrigets fruktansvärda inslag som en exponent för tek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
