Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - E. Liljeqvist. Litteratur till den samtida kulturkrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR TILL DEN SAMTIDA KULTURKRISEN 2 2 1
större sammanhang, vari de höra hemma. Psykologi,
samhällsvetenskaper och naturvetenskaper bli sålunda den
grundval, på vilken moral såsom vetenskap om verkligheten måste
byggas.» Man frågar sig: hur skall detta inplantas hos
människorna och bli allas egendom? Ingen lär inbilla sig, att
»psykologi, samhällsvetenskaper och naturvetenskaper» jämte
en på dem byggd moralvetenskap kunde bli den stora
massans omedelbara egendom. Det blir här alltså fråga om
något genom vetenskapsmännen i en för massan passande form
meddelat. Och därmed synes bekräftat, vad L. (s. 21) säger
vara »resultatet av historiens erfarenhet»: »Sökandet efter
moralisk ledning, som icke vilar på yttre auktoritet, har
ofelbart slutat med erkännandet av någon ny auktoritet.» Mig
synes sannolikt, att inför massan blir vetenskapsmännens
auktoritet bräckligare än de gamla auktoriteter, som upplösts eller
befinna sig i upplösning.
Vad L. framför annat ser räddningen i, består egentligen i
resignationens svårlärda konst, att då vi ej kunna inrätta
verkligheten så, att den svarar mot våra önskningar (s. 152), vi i
stället lära oss att omforma dessa och därigenom oss själva,
till en växande själens mognad (ss. 122, 157). Sannerligen
ingen ny princip utan en urgammal, som också enligt L.
(s. 180) »har upptäckts och återupptäckts av skarpsinniga
iakttagare av själslivet under åtminstone tvåtusen år. Att
objektivera sina passioner och medvetet iakttaga dem är att
neutralisera dem. Ett neutraliserat själsliv är i samklang med
sig själv och med verkligheten.» Vid alla historiskt givna
högre religioner måste man enligt honom skilja mellan
massans religion och den inre kretsens. Den senare har väl
allestädes fordrat väsentligen ett och samma: den genom
passio-sionernas disciplinering möjliga oegennyttan. Och L. tror nu
(s. 188) »att den högre religionens insikt om oegennyttans
värde, om den resolut fullföljes, kommer att befria moralen
från tidens förvirring och klargöra vad vi nu icke förstå, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
