Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Erik Vätterberg. Några ord om latinundervisningen. Med anledning av professor Ernst Nachmansons diskussionsinlägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM LATINUNDERVISNINGEN
297
områden, som han behärskar, om han över huvud taget skall
kunna meddela en levande kunskap. Om han även är
fackman i senare tiders litteraturhistoria, har han naturligtvis
möjlighet att påvisa efterbildningar och andra samband, som
verkligen befordra förståelsen av det lästa, lika väl som en
modersmålslärare kan göra vice versa, om han är förtrogen
med antikens auktorer. Men om en undervisare vill
briljera med notisvetande på olika gebit, bli hans idéassociationer
lätt i likhet med professor Nachmansons väl desultoriska.
Att t. ex., när man talar om, hur ordet pergament uppstått,
gå igenom en katalog över geografiska namn, som gett
upphov till diverse ord (Ulster, Cheviot, Faenza o. s. v., kanske
också Allifae, Signia etc.) påminner mig om den stackars
lärde, som gjort en lista över vad den och den romerske
fältherren varit den förste att göra, och därmed gav Seneca
anledning att fälla några ord om » inane studium supervacua
discendi». En lärare bör snarare varnas för än manas till
dylika exkurser, som stå i ett så lösligt sammanhang med
ämnet.
Vad professor Nachmanson egentligen vill, är som sagt
ett ökat beaktande av realia, men hur han från sina premisser
kommer dit, är mig inte fullt klart. Han säger, att han i de
flesta fall — det måste vara de flesta, emedan han talar om
glädjande undantag — haft nedslående, delvis mycket
nedslående erfarenhet om realieundervisningen. Men samtidigt
konstaterar han i likhet med andra censorer, att kunskaperna
i realia och de rent språkliga kunskaperna i gemen äro direkt
proportionella. Detta måste verkligen kännas bra nedslående,
och det skulle inom parentes vara intressant att veta, om
professor Nachmanson möjligtvis något ögonblick haft den bisarra
tanken, att universiteten och högskolorna inte varit nog effektiva
vid utbildandet av lärarna. I hans uppsats är den
eventualiteten icke alls tagen i betraktande, icke heller upptar han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
