Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Erik Vätterberg. Några ord om latinundervisningen. Med anledning av professor Ernst Nachmansons diskussionsinlägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
ERIK VÄTTERBERG
frågan, om statens lönepolitik menligt inverkar på de lärda
yrkenas rekrytering.
Han har emellertid fastslagit, att latinundervisningen är
underhaltig på båda nämnda områden, och genast drar han
den slutsatsen, att man måste giva större utrymme åt realia.
Varför inte lika gärna åt den rent språkliga färdigheten? På
denna fråga ger professor Nachmansons artikel icke klart
besked, så vitt jag finner. Men för att inte handla i blindo,
är det ofrånkomligt, att man besvarar den, innan man
vidtager något ingrepp i den traditionella latinundervisningen.
För mig personligen synes det viktigast, att skolan efter
sin förmåga ger lärjungarna verktyget att tillägna sig den
latinspråkiga kulturen genom alla dess skeden in i nutiden.
För latinundervisningens vidkommande kan däremot kulturen
som sådan komma först i andra rummet. Paradoxalt nog
blir kulturtillägnelsen på så sätt ändå det primära, men
språkkunskapen är dess nödvändiga förutsättning. Är det inte
lämpligast, att man på skolstadiet nöjer sig med att meddela
realia blott i så stor utsträckning, som behövs, dels för att
texten skall uppfattas, dels för att intresset för ämnet skall
väckas och vidmakthållas? En systematisk genomgång av
olika discipliner, t. ex. mytologien, måste lyckligtvis anses
ligga utanför läroverkens latinundervisning med den
begränsade tid, som står till buds. Vad läraren meddelar, måste
fullständigt rätta sig efter arten av litteratururvalet.
Men just beträffande detta kan måhända något göras för
att vidga realkunskaperna, utan att tiden för den egentliga
språkundervisningen inknappas. Det gäller att välja lämplig
text, som ger tillfälle att komma in på frågor av intresse för
både lärjungar och lärare, det sistnämnda inte minst viktigt.
Härvidlag är det inte heller ur vägen att erinra om den
passus i läroverksstadgans metodiska anvisningar, som varnar
läraren för att ständigt använda samma text; att göra det,
särskilt i de högre ringarna, bör lätt leda till slentrian. Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
