Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Anmälningar och recensioner - Karl Thunell. Ett nytt latinskt skollexikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER i 8 i
poetiskt men är Ciceros vanliga uttryck. Substantiveringen av
mask. sing. Romanus ’romare’ och Poenus ’kartager’ användes ju
(bortsett från appositions-ställning) blott kollektivt eller om
fältherrar, vilket väl borde ha angivits. Germanus ’german’ torde
vara belagt blott i en ordlek hos Quintiiianus och Maurus ’maurer’
blott poetiskt (Heikels översättning ’mor’ är historiskt vilseledande).
Aquae i bet. ’bad’ är plurale tantum, så även i regel amores
’älskling’ och facultates ’förmögenhet’. S. v. nequeo anges ’imperf.
även nequibat\ vilket emellertid torde vara den enda belagda
formen. S. v. dominicus står dominicus m. (sc. dies) ’söndag’ ;
den under hela latiniteten vanliga formen är dominica, fem. ; se
t. ex. ang. Peregr. Aether. Löfstedt, Syntactica I s. 94.
Konstruktionen vid oro anges vara ’vanl. två ack. ex. auxilia regem? ;
i regel står (om icke sakobj. är neutralt adj. 1. pron.) endera av
dessa ack. Convenire inter se ’vara ense’ förekommer hos
juristerna men borde ur skolsynpunkt helst ha varit borta. S. v.
regno upptages blott ’gen. Hor.’, varpå dock finnes endast ett
belägg: Carm. 111:30, 12; den vanliga konstr. in + a bl. saknas.
Procul, simul och versus borde ha betecknats ej blott som adv.
utan även som prep. (resp. postposition); ganska egendomligt är
’adusque adv. = usque ad* (men: ’abusque prep.’).
Bland meddelade etymologier överraskar habe o (ty. haben,
sv. hava): om därmed — som väl är troligt — menas, att orden
äro identiska, må sägas, att så enl. allmän uppfattning icke är
fallet; se t. ex. Walde. Likaså är sammanställningen ’Iuppiter
(<*Djëus — pater)’ vilseledande, då vok. Iuppiter < ieu. *dieu
pdter icke kan sägas, ’ha uppkommit av’ nom. *diëus pdter
(närmaste lat. motsvarighet Diëspiter); se Walde s. v., Thumb Hbuch
d. Sanskrit. I. Grammatik s. 201 etc.
Av de perf. pt. till deponentia, som ha pass, betydelse, saknas
mensus, sortitus och stipulatus (samtliga belagda hos Cic.). Av
gerundiva till intr. verb saknas frtiendus, medendus, pigendus och
erubescendus (t. ex. Hor. Carm. I: 27, 15).
Vad stickorden beträffar, står abavus två ord för sent och
Capua två ord för tidigt. Ablativus saknas, så ock remando ’låta
svara’, som visserligen är belagt blott en gång men återfinnes i
studentskrivningen för v. t. 1910.
Det är som synes nästan uteslutande fråga om småsaker. De
äro visserligen något för många, och det förefaller, som om den
slutliga genomarbetningen ej fullt stått på samma nivå som
arbetet i övrigt. Det är emellertid rec:s bestämda uppfattning, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
