Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Svante Bohman. Om erforderligheten av modern begreppsanalys i den teoretiska pedagogiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN BEGREPPS ANALYS I DEN TEORETISKA PEDAGOGIKEN 107
liehe Erforschung der tatsächlichen Verhältnisse . . auf welche
die Vorschriften angewendet werden».1 Saknas denna
grundval, så är regeln endast en logisk konstruktion, som icke har
någon eller blott ringa känning »mit der pädagogischen
Praxis», eller också är den godtycklig och auktoritativ.1 Att
märka är att författaren säger, att den vetenskapligt grundade
regeln som sådan har känning med den praktiska pedagogiken.
B. Hammer, som i viss utsträckning (nedan a. a. s. 7, 14) är
influerad av Meumann, utvecklar närmare ovan anförda tanke
sålunda i sin skrift Experimentell och intuitiv pedagogik (1909).
Han säger, att den praktiske pedagogen »uppträder såsom
förmedlare mellan psykologisk insikt och pedagogisk gärning;
här må teoretikern ålägga sig en viss återhållsamhet ... —
såvida han icke tillfälligtvis i sin person förenar teori och
praktik» (a. a. s. 14). Den första satsen är ju självklar, men
varför tillrådes teoretikern att visa sig återhållsam »med att
’göra pedagogiska tillämpningar’ eller ’draga ut pedagogiska
konsekvenser’ . . .»? Ar icke den praktiska pedagogiken till
dess vetenskapliga halt en tillämpning av vetenskapliga
teorier om barnens själsliv, alltså en tillämpad psykologi?
Författaren svarar, att psykologin tillmätes »en mycket avgörande
betydelse, dels i början av det pedagogiska arbetet såsom
ett av de många erfarenhetsområden, uppfostraren har gott
av att känna, dels och framför allt i slutet såsom den
teore-tisk-pedagogiska analysens förnämsta instrument. Men på
det mellanliggande stadiet däremot får den vika; där är det
praktikern, som har initiativet» ... (a. a. s. 14). Detta låter
ju besynnerligt. Skall icke läraren just i sin praktik använda
psykologiska kunskaper? Varför skall han då dessförinnan
lära sig sådana, och vad är det han »i slutet» av praktiken
skall analysera? Det tycks som om författarens mening
vore den, att läraren just i sin praktik erhölle kunskaper
1 A. a. s. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
