Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - B. Rud. Hall. Svar på en »kanske»-recension
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
befrielse ej står där omtalad; jag skulle sålunda ha orätt. Men
det är han, som bör bevisa, att skyldigheten kvarstod, när ej
befrielse nämnes; för mitt påståendes sanning är det nog, att
skyldigheten ej föreskrives. Recensenten lever tydligtvis kvar i 1649
års stadga. Ej heller 1693 års stadga, som ju B. missförstått,
har ett ord om denna skyldighet, men det kan bero på att
räkne-klassen där ej alls behandlas; när så sker 1724, måste ett så
strängt inträdesvillkor som två års skolgång i en för
näringsadepter jämförelsevis onödig latinklass hava tydligt angivits, därest
det funnits. — Ovan är angivet, vad lärjungarna skulle inhämta
och öva i dessa båda avdelningar. En jämförelse ger vid
handen, att hela det svenska pensum, de skulle varit i tillfälle att
lära i lägsta latinavdelningen, fingo de ock lära hos apologisten
utom innanläsning och några korta botpsalmer. De sistnämnda
stodo avtryckta i flertalet katekeser; innanläsning var
minimipen-sum för alla åtminstone sedan 1686, och 1723 hade staten
stadgat om tillfällen till läsundervisning åtminstone för de allra
fattigaste barnen. Att tvinga en blivande skrivklassist att först sitta
två år i en blandad läs- och latinklass, kunde gå för sig 1649
men icke 1724 och därefter.
Det är ej alla recensenter förunnat att av den med orätt
kritiserade få ett par centrala, av recensenten grundligt missförstådda
problem så klargjorda, att han kan börja den törhända kommande
nya delen av sin historik med en riktigare uppfattning — i detta
fall om 1724 års läroverksstadga, och i detta samband riktigare
angiva innebörden av en viktig punkt i 1693 års stadga, än vad
han gjorde i slutet av den senast utgivna delen. Det blir i så fall
åtminstone ett gott, ehuru indirekt, resultat av recensionskritiken.
12) Doktor Brandell ogillar min användning av ordet
pedagogik i st. f. uppfostran. Men vi måste sträva efter att få
åtminstone några begrepp fastslagna och helst även några
nybildade i fråga om de olika pedagogiska verksamhetsområdena. I
Årsböcker i svensk undervisningshistoria n:r 27, som B. uppger
sig ha läst, har jag försökt framkomma med några förslag,
enligt vilka pedagogik skulle omfatta både undervisning (särskilt
barnens och skolornas; rörande de vuxna den elementära och
yrkesutbildningen bland »folket») och viljefostran. För den
sistnämnda reserveras ordet uppfostran eller fostran. Denna
terminologi har jag följt i Bang—Halls bok, och jag kommer att
använda den, tills man framlagt en bättre, naturligare, mera
adekvat, som kan ha utsikt att slå igenom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
