Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Nils Eriksson: Historisk ljud- och formlära vid latinundervisningen - Anmälningar och recensioner - Adolf Söderlund: Hjalmar Lindroth. Svensk språkhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LJUD- OCH FORMLÄRA VID LATINUNDERVISNINGEN I 27
för minnet, allt under förutsättning att riktiga, enkla förklaringar
givas men alla inkrånglade resonemang däremot bannlysas och
inga onödiga och för lärjungarna tämligen värdelösa
meddelanden lämnas, exempelvis den ovan nämnda, att en form
mensäd måste betraktas som förstadium till den i litteraturen
förekommande ablativen mensä. Ännu en förutsättning är
givetvis, att man, såsom jag redan nämnt, absolut icke fordrar
inlärandet av ljudlagar och såsom ursprungliga angivna former.
Den efter förklaringarna följande, mera mekaniska
schematise-ringen, vid vilken trots allt huvudvikten måste fästas, betraktas
slutligen av eleverna med helt andra ögon än eljest, enär den
nu har en för dem mera fattbar grund, och den giver dem
också den önskvärda och nödvändiga säkerheten.
Undervisningen i formlära blir på detta sätt för de unga, som fått
mottaga den, enligt min erfarenhet både rolig och effektiv.
Latinläraren har sålunda i den historiska ljud- och formläran en
tillgång, som visserligen helt naturligt icke får missbrukas men,
om den utnyttjas på rätt sätt, visar sig vara av icke ringa
värde.
Anmälningar och recensioner.
Hjalmar Lindroth: Svensk språkhistoria. Albert Bonniers
förlag (Svenska Bokförlaget). Stockholm. Pris 75 öre.
En rundfråga bland modersmålslärare på gymnasiet har givit
vid handen, att meningarna äro delade om nödvändigheten och
lämpligheten av att använda lärobok vid undervisningen i svensk
språkvetenskap. De flesta lärare synas föredraga att i samband
med litteraturläsning och andra sidor av svenskundervisningen
meddela eleverna notiser och förklaringar rörande dessa frågor.
Varje systematisk undervisning på detta område betraktas såsom
liggande över skolans kursfordringar. Men många lärare dela
säkerligen undertecknads erfarenhet, att »spridda studier» i
språkhistoria lätt glömmas, och att en sammanfattande repetition i
högsta klassen kan vara nödvändig, icke minst med tanke på ett
eventuellt förhör i själva studentexamen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
