Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Harald Alm: Ett pedagogiskt institut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT PEDAGOGISKT INSTITUT
79
dan ofullkomlighetsupplevelse inför tillvaron är all
reformpedagogiks första begynnelse. Det fordras mod att gå på en
kurs — så ungefär inledde professor Hanselmann sin kurs —
n. b. om man inte kommer för att hämta en
pappershävstång för sin karriär, modet att bekänna, att man icke är
fullkomlig, att man har något att lära. Särskilt lärare, som
äro vana stå mer eller mindre fullkomliga inför barn, frestas
mer än andra att tro sig vara fullkomliga. Men en fullkomlig
människa är en död människa.
Nyligen yttrade en representant för en lärarkår i en av
våra mest kulturella dagliga tidningar: »Det vore många hårda
ord att säga om vår tids . . . undervisning. Om det ändå
vore möjligt att framkalla en storm, som sopade undan det
murkna huset! Vi ha i folkskolan ... en nitisk lärarkår, i de
flesta avseenden höjd över allt beröm, men i detta speciella fall
är den själv ett offer för det rådande systemet.» Yttrandet
återgavs utan en blinkning i en av de största lärartidningarna.
Samma uttryck återkom i en annan representativ lärartidning :
»Kårmedlemmarnas intresse för sitt arbete står i allmänhet
över varje beröm.» Redan uttrycket självt jävar den
fullkomlighet man vill hävda: det är ett språkfel; uttrycket slår
så att säga över i falsett, så att det säger ingenting. Ett annat
exempel. Om det riktas någon kritik mot skolans lärare, även
om den är berättigad, så utgör ett mycket vanligt
motargument: »Det är ett angrepp på en hel oförvitlig kår.» Samma
mentalitet finnes även inom andra kårer; massan är överhuvud
ännu tillräckligt obildad för att som massa kunna framställa
sig som höjd över all kritik, oförvitlig, fullkomlig. Icke ens
lärarnas större bildning tycks här räcka till.
Men om en kår är oförvitlig, fullkomlig, måste den då
icke logiskt och psykologiskt stå oförstående mot all
reformpedagogik? Den pedagogiska utvecklingens kulmen är ju
nådd? Vi ha blott att sätta punkt och slut. Är det dock
någon, som, fri från massuggestionens rus, skulle ha panna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
