Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6-7 - E. V. Svanström: Disciplinär teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2*
E. V. SVANSTRÖM
talar också förhoppningen, att det trots allt nog skall lyckas med
litet övning. Så- tar man en detalj i taget, exempelvis
nedförandet av mössan ända ned till sidan och så låter man honom inför
en själv göra om övningen gång på gång, under det att jag med
oförändrad docerande ton rättar och repeterar och påminner, I
det ögonblickj då den tanken rinner på honom, att läraren kanske
verkligen tror, att han är en stor idiot, då ändrar han sätt, då
försöker han göra rätt, ty ingen vill bli betraktad såsom dum,
hellre då som en riktig fähund, ty då gör man sig i alla fall på
något sätt gällande. Misslyckas han i sin strävan, att genom
sattyget göra sig gällande, då hans personlighet blir lidande på hans
egna åtgöranden, då kan man ju lämpligen ge honom en liten
upprättelse för att man »hyst misstanken», att han verkligen var
dum. Ty undertryckta och misslynta elever är en befälhavare
aldrig verkligt betjänt av utan endast sådana, som verkligen
förstå underordnandets nödvändighet för den stora sakens skull.
Man kan förslagsvis säga: »Du försökte driva med mig, men jag
förstår, att Du själv insett, att Du handlade dumt därigenom
och det länder Dig till heder. Du förstår nu, att jag, liksom Du
tycker om skämt, men inte dåligt skämt.»
Ofta händer det nog, att pojkar omedvetet eller medvetet
draga nytta av den moderna humaniteten i skolundervisningen,
av det förhållandet, att en lärare icke får handgripligen
tillrättavisa en syndare. Man vet, att man inte får stryk, och det gör,
att man blir modig. Men den fysiska agan är inte nödvändig,
om läraren förstår, att »aga» eleverna andligen. Det räcker ibland
bara med att påpeka, att det är just vetskapen, att det inte finns
någon risk för stryk, som gör eleven i fråga modig. Funnes det
tillåtelse i lagen, att en lärare finge ge stryk, då skulle han inte
handla på det sättet, med andra ord, slutsatsen är enkel och
logisk, pojken är jeg! Det påpekandet har för mig aldrig förfelat
sin verkan. Men det har hänt mig, och det kan säkert hända den
bäste, att jag impulsivt har råkat »klippa till» en pojke. Jag
rekommenderar inte sättet, men råkar man göra det, kan det ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
