Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4-5 - Hugo Tenerz: Rättskrivningen och ordfrekvensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
HUGO TENERZ
ändamål. Den tid, som kunde användas till verkligt
språkinlärande, användes ofta till innötning av ord, vid vilkas
stavning inga svårigheter existera.
6. Inövandet av glosor är varken psykologiskt eller pedagogiskt
ett framsteg men väl en själlös mekanisering av en
undervisning, som kan förbindas med ett tankeinnehåll och
därmed utveckla färdigheten i och känsla för själva språket.
7. »Metoden» förbiser de språkliga och psykologiska faktorer,
som äro och böra vara de dominerande vid ortografiens
inlärande t. ex. ordens härledning, ljudenligheten resp. dess
motsats, det språkliga innehållets betydelse, ordens
svårighetsgrad, ljudmedvetandets grundläggande inverkan på
stavningen m. m., vilka faktorer ha åtskilligt mera att
betyda vid rättskrivningsundervisningen än ordens
frekvensvärde.
Till sist några ord rörande de standardiserade
rättskrivningsproven. Med ovanlig djärv tvärsäkerhet tillskriver förf. mig
»bristande kännedom ’om hennes’ skrifter» samt framhåller, att
clenna fråga ej hör hit, eftersom avsikten med dessa prov icke
har något att göra med ovan kritiserade metod ej heller med
de vanliga rättskrivningsproven utan blott avse att »konstatera
klassens nivå i förhållande till övriga skolor i riket» och kunna
»ej verka utslagsgivande på terminsbetygen». Jag ber att få
framhålla, att jag även här som i det föregående trott på
tillförlitligheten i förf:s egna ord. I »anvisningar» till nämnda prov
säges uttryckligen, att proven förutom nyss nämnda uppgift
»böra vara till nytta vid individuell kunskapsövning» (s. 4).
Vidare.står på sidan 5: »Om man åsyftar att pröva en enskild
lärjunges kunskaper bör man ta två» prov. Härav torde
tydligt framgå, att frågan trots förf:s avvärjande gest hör hit, vilket
även jag beklagar. Mera om subjektiv fantasi än objektiv
saklighet vittnar följande citat i hennes senaste inlägg: »T. tycks
tro, antingen att inga andra diktamensskrivningar än
standardproven förekomma vid arbetet med det prim. ordförrådet, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
