Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8-9 - Ehrenfried Lundberg: Uppfostran och undervisning i Athen under antiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
EHRENFRIED LUNDBERG
ämnen, som passade för detta kön, och han ville ha icke
endast musisk utan också gymnastisk bildning för flickorna.
Detta skulle i sanning väl ha behövts, ty flickornas fysiska
utveckling försummades i hög grad. De voro nästan alltid
instängda i kvinnorummen, och det var därför ej underligt, att
de vanligen blevo klena och bleka. De gifte sig i regeln
redan vid fjorton eller femton års ålder, och deras utveckling
och andliga växt var sedan beroende av mannens större eller
mindre omtanke och förstånd. Dessa Platos idéer blevo
tyvärr aldrig omsatta i verklighet, vad Athen beträffar.
Emellertid vill jag nämna, att i en inskrift från Teos, visserligen
av ganska ungt datum, gemensam undervisning för gossar
och flickor är uttryckligen betygad.
Jag har redan framhållit teaterns ofantliga betydelse såsom
bildningsmedel. Andra viktiga sådana voro de stora
gudafesterna med sin inverkan till fromhet och vördnad för
gudarna, de härliga templen med sin ädla enkelhet och sina
måttfulla proportioner, sina rena och nobla linjer, skulpturens
mästerverk (man tänke på Phidias’ sublima gudabilder), vilken
uppfostran av smaken och skönhetssinnet måste ej allt detta
medföra! Och en kraftig maning till fosterlandskärlek och
dådfullhet låg i Athens hela ärorika historia, klingade i blotta
namnen Maraton och Salamis. Ja, även den omgivande naturen,
Ättikas vänliga och tjusande natur och det blåa, segelfyllda
havet, som han visste var hans fädernestads obestridda
maktområde, voro för den unge athenaren mäktiga uppfostrare.
I sanning, det var ej ett tomt skryt, då den store Perikles
kallade Athen »en plantskola för hela Hellas».
I det föregående har jag begagnat uttrycken »den bättre
tiden» och »förfallets tid». Gränsen mellan dem kan sättas
ungefär till det peloponnesiska krigets slut (404 f. Kr.).
Förfallet framträdde på många områden, ej minst på uppfostrans
och undervisningens. När en tillbakagång sker i mänsklig
odling och kultur, då är det alltid en ond ande, som vilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
