Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Henrik Petrini: Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SPRÅKRIKTIGHET
105
mare angiven grupp äldre svenskar som uppges ha »fint
språköra» o som har den egenheten att bli »stötta» för snart sagt varje
nyhet, som inkommit i språket, sedan de som barn fick lära sej
grammatik i skolan. Ser man nu efter vad de bli stötta över så
är dä brott mot grammatiken, vår hävdvunna »svenska
grammatik», som sedan gammalt är starkt beroende av latinsk o tysk.
9. Språkutveckling o »sakkunskap».
Kommer dä nu in i skriftspråket en ny syntaktisk
konstruktion som blir både smidigare o lätthanterligare än den gamla så
stöter den »äldre svenskar med känsligt språköra» (s. 276)
fastän konstruktionen är möjliggjord genom en olikhet mellan
den svenska o den tysk-latinska formläran o därmed »grunden
för den grammatiska regeln i stor utsträckning uppgiven»
(s. 395). Därför heter dä också: »Det stötande är också det
nya i konstruktionen.» Auktoriteterna är då inte mycket att hurra
för, hälst de aldrig kommer med några skäl utan bara känner
sej stötta. Den enda auktoritet som återstår är då grammatiken
själv, som ovilkorligen måste åtlydas.
Men att grammatiken ska vara en diktator för språket är väl
om något den upp- o nervända värden! O ändå är denna
felaktiga skolmästaresyn på saken helt naturlig för språkmän, som
inte als reflekterar över »språkets väsen». De grammatiska
reglerna är ju ingenting annat än rent empiriskt funna
egenskaper hos språket, som är givet, o dä är inte tvärtom så, att reglerna
vore sen urminnes tider givna rättesnören för språket. En helt
annan sak är att en lärare i språk kan begagna
grammatikundervisning som en genväg att lära någon person de almännaste
grunderna i ett språk sådant dä är vid den tiden.
Där är denna grundfalska uppfattning av grammatikreglerna
såsom oföränderliga rättesnören för språket, som har gjort att
vårt skriftspråk har blivit så sterilt medan talspråket har
utvecklat sej naturligt o smidigt, så att vi nu har två språk istället för
8 — 40176. Pedagogisk tidskrift 1940. Häft. 3—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
