Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Henrik Petrini: Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
HENRIK PETRINI
ett. Den ensidiga inriktningen på upprätthållandet av den
osvenska latin-tyska grammatikens oföränderlighet o
allena-rådande herravälde har gjort att man i fråga om språkriktighet
lyckligtvis inte har bekymrat sej så mycket om talspråket.
Härigenom har hr W. kunnat nöja sej med en detaljerad
framställning av normalprosans grammatiska regler o behandla på ett
ingående sätt de trevande nya formerna som brott emot dem o
jämstälda med ordinära grova värkliga språkfel.
På alla områden har almänheten, o inte minst de som saken
närmast berör, en aldeles felaktig uppfattning av vad
sakkunskapen har för innebörd. Sakkunskapen är altid yrkesbetonad.
»Den sakkunnige» på ett visst område vet hur detta nu faktiskt
är o vad han har att göra i särskilda fall. Men ingen är
»sakkunnig» på vad som bör bli, d. v. s. de olägenheter som nu
vidlåder området o hur dessa lämpligen kan anskaffas. Dä ligger
nära till hands att inbilla sej att »de sakkunniga» även är
sakkunniga i dä andra fallet också, men dä är ett stort misstag, för
just de har en stark tendens till att tycka, att »dä är bra som
dä är». Tvärtom är dä almänheten, som får pröva på resultatet
av deras värksamhet, som har den närmaste erfarenheten av dessa
olägenheter o är närmast till att tänka ut botemedel däremot.
Sålunda består språkvården inte bara i en sakkunnig
undervisning i språket sådant dä är, utan den omfattar också
utredning av naturen av de krafter som betingar språkets förändringar,
o uppsökande av medel till att eventuellt rikta in dessa krafter
så, att språket utvecklar sej till alt högre grad av fulländning
d. v. s. till att alt bättre o bättre motsvara sitt ändamål.
I överensstämmelse härmed blir frågan om språkriktighet inte
ett för alla tider gällande fastställande av vissa ord, former o sätt
att kombinera orden, då språket själft ju inte är oföränderligt
utan altid måste innehålla en blandning av dä nuvarande tils
vidare erkända riksspråket o en del nya moment. Att betrakta alt
nytt som »otillåtligt» brott mot ett riktigt språkbruk är altför
kortsynt o ovetenskapligt. Dä är denna billiga »sakkunskap» som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
