Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Oscar Magnus Benzon, A. M. (O. M. B., Oscar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-24-Han är för menskors barn en ljusets
ängel,
Oss följer troget genom mödors dal,
Och när vi svigta, med sin liljestängel
Han rör vid oss, och snart förgår vårt
kval.
Han är en stjerna blid uppå vår
himmel,
Som tindrar mildt, när mörker oss
omger,
En säker borg, der under fejdens vimmel
Vi samla krafter till att strida mer.
Han är som dagg för våra arma hjertan,
Förfriskning bringar han, när allt käns
dödt.
Han drifver sorgen bort och lindrar
smärtan,
Ja, skänker lif åt den, som halft
förblödt.
Han är den boja, som så ljufligt smider
De hjertan samman, som förstå hvarann’,
Han gifver mod att trotsa “hårda” tider
Och kraft, att man i döden segra kan.
TILL DEN FÖRTVIFLADE.
Till dem, som njuta af att vandra
I sjelfviskhetens lugn framåt
Och tycka sig förmer än andra,
Dem ödet fört på orätt stråt, -
Till dem må denna sång ej hinna:
För deras ruttna andedrägt
Försvinner hvarje Edens flägt,
Förstenas hvarje sånggudinna.
Men dig, som tjuserskor ha lockat
Och snärjt i något listigt nät;
Dig, som förbjudna frukten plockat;
Som lydt förförarns bjudning: “ät!”
Dig, i en hatad boja fången,
Af ångerns störtvåg nära dränkt,
Hvars bädd med tårar sorgen stänkt,-
Ack, dig jag ville nå med sången.
Jag ville hviska i ditt öra
Ett himmelskt ord, som du förstod.
Jag ville dig vid handen föra
Upp ur förtviflans mörka flod.
Jag ville fylla i den klyfta,
Som lasten sprängt omkring din fot;
Jag ville hasta dig emot,
Att något af din börda lyfta.
Tro ej, att lifvet är blott smärta,
Att kärlek är en tigerklo;
Tro ej, att hvarje menskohjerta
Är afgrundsandars hemska bo.
Sjelf oren, fly ur lustars vimmel
Och tro, der fins en reningself,
Och blicka, ej uti dig sjelf,
Men uppåt mot en nyskapt himmel.
Hör, vänligt klingar lärkans toner,
Se, liten blomma nickar blid.
Ur gruset upp till högre zoner
De vilja locka dig i tid.
De bringa budskap, ack, så gerna
Från Den, som evigt varit till:
Så länge du det goda vill,
Så länge brinner hoppets stjerna.
För evigt är du ej utkastad,
Din dom anateman ej gaf,
Hvaraf du känner dig belastad
Och tycker dig re’n sänkt i graf.
Nej, nyckeln till ett himmelrike
Kan denna bli, om du blir sann.
Af intet skapa dig till man,
Och dubbelt blir du gudars like.
Förtvifla derför ej, min broder,
Fast dödligt mörkt det käns ibland!
Se, bortom ångerns tårefloder
Der vinkar än för dig en strand.
Men framåt blott! Se ej tillbaka,
Hoj dig på det förflutnas vrak!
Ett högre lif, en helgad smak
Du vinner, när du lärt försaka.
Så res dig, ökad kraft du vinner,
Hvar gång du ärligt uppåt vill.
Blott gradvis frestelsen försvinner,
Men aldrig, om du ligger still.
Som pendeln af och an den svänger.
Löp undan strax! Gör icke halt!
Sekunden din, men det är allt:
Ditt val på nuets vågskål hänger.
Det finaste engelska poem, vare sig
original eller öfversättning, som
någonsin åstadkommits af någon svensk, är
utan tvifvel Benzons skaldestycke
“Illusions.” Detta, som skrefs ett par
veckor före skaldens död, har aldrig varit
synligt i tryck, hvadan det väl torde
häfda sin plats här.
ILLUSIONS.
In the mystic realms of Feeling
There’s a spirit weird they say -
By Misfortunes midnight stealing
Hope from wounded hearts away.
Sorrow, sorrow is his name;
Every soul has felt his presence,
But who can describe his essence,
Who can tell us, whence he came.
Oh, the catacombs of Anguish
Tremble underneath the cry
Of the myriad souls that languish
In Life’s sepulchres and die.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
