Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Edwin Björkman (E. B., Flanör) - Carl Bohmanson - Olof Jakob Bonggren (J. B., Spectator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30-ces.
som nu återstår mig att tillägga, är, att
sedan hösten 1893 jag är lycklig pappa
till en liten tös som bär namnet
Fran-Och hur hårdt än stormarne rasat
kring mitt lilla hem, så har det dock
förblifvit en fridlyst och fridfull
tillflyktsort från hvilken jag på nytt gifvit
mig ut i verlden med förnyadt hopp och
mod.”
Ofvanstående lifsteckning lemnar
jemväl ett begrepp om Björkmans skrifsätt.
Hans stil är kanske den elegantaste, den
mest aristokratiska, som egts af någon
svensk-amerikansk skribent. Detta
skönjdes redan i den uppsats: “På hafvets
botten,” som han skref i Aftonbladet,
skildrande en af honom i aug. 1891 företagen
nedstigning i dykardrägt å hafsbotten
utanför Stockholms skärgård; men i all
synnerhet i de ofvan påpekade skizzerna,
“Teckningar i sanden,” såväl som ock
i flera af hans poem. De flesta af dessa
ha varit publicerade i Frisk Luft och i
Vestkusten. En bland hans vackraste
dikter är
SOL.
Se, skogen den är utaf blommor full,
Som doftande spira ur grus och mull:
Konvaljen den hvita, violerna blå,
Den stolta orkiden, linnéorna små
Och älskliga sippan der trifvas godt.
Men hvar ha de alla sin fägring fått?
Ej svartnande myllan, ej jorden den gaf,
De tagit den icke från luft eller haf;
Nej, solen, den strålande himladrott,
Han skänkt åt en hvar utaf dem en lott
Af egen bedårande skönhets glans.
I menniskans lif griper äfven in
En sol, som ger värme åt själ och sinn.
Dess strålar fördelas bland ond som god,
Och glädje de skänka och hurtigt mod.
Som växter i myllan så menskorna stå
Och längta förgäfves att helt kunna två
Sig fria från jordlifvets smuts och grus.
Men då kommer kärleken, hög och ljus;
Han lifvet förskönar, ger lycka och fröjd.
Och aldrig en menniska lefde förnöjd,
Om kärleken icke på jorden fans.
CARL BOHMANSON, redaktör. Född
1858 i Kristianstad. Genomgick några
klasser af dervarande skola, hvarefter
han hade anställning i bokhandel i
Kristianstad, Ystad, Upsala och Stockholm.
Reste till Amerika 1888. Har
uppehållit sig någon tid i Salt Lake City, U.,
och Chicago, Ill., men för det mesta
varit bosatt i Omaha, Neb., der han
varit medarbetare i Svenska Posten och
var en af Omaha Svenska Tribuns första
grundläggare. 1891-2 utgaf han en
nykterhetstidning, Aurora,
dersammastädes och lät senare några nummer
utkomma i Chicago, hvarest han äfven
någon tid var anställd vid Hemfrid.
Bohmanson har skrifvit åtskilligt i
tidningarne, men har i synnerhet namn om
sig att vara en utmärkt annons- och
prenumerantsamlare och i besittning af
en ovanlig öfvertalningsförmåga, a la
Banér, C. O. Carlson och N. P. Lind.
OLOF JAKOB BONGGREN (J. B.,
Spectator), poet, redaktör, vetenskaplig
författare. Född å Bergane, Håbol
socken i Dalsland, den 7 okt. 1852.
Genomgick Venersborgs elementarläroverk,
studerade och gaf undervisning till 1875,
då han inträdde i postverkets tjenst som
postskrifvare i Mora. Reste till
Amerika i juni 1882. Bodde någon tid i
Moline, Ill., och skref korrespondenser
till Sv. Amerikanaren, hvars redaktion
han sedan febr. 1888 tillhört. Om sig sjelf
skrifver han i den för antologien “Sv.-
am. poeter” författade sjelf biografien
efter att ha, vitzande på sitt första namn,
förklarat det olofligt att kalla honom
Olof, emedan han inte begagnar det
att han “bär stor haka,
emedan aporna totalt sakna sådan (och han
är ingen vän af efterapare); dito långt
hår, emedan studenterna i Jail College
ha kort (och han älskar sin frihet främst
af allt); att han lär ha stora, runda
ögon (emedan han vill ha öppen blick
för allt) och skrattar ganska uppsluppet
ibland (emedan han ej har lust att gråta
åt det han finner vara roligt); att han
helst bär slokhatt, emedan han tycker
bättre om lugnet än “stormen;” ej
nyttnamnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
