Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Olof Jakob Bonggren (J. B., Spectator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
32
sträfvat efter att bli så litet kroppslig som
möjligt, för att på det sättet lättare nå
målet för sina mest omhuldade
sträfvanden och studier: kännedom om de hem
liga tingen, de som icke synas för våra
kroppsliga ögon. Sedan jan. 1884 har han
varit vegetarian och bevisat, att
menniskan, åtminstone under vissa
förhållanden, icke alls behöfver äta kött eller för
tära något s. k. “starkt,” för att bibehålla
sina fulla kropps- och själskrafter. B. är
en framstående teosof. “Hela hans håg
och skaplynne — säger C. F. Peterson i
sin bok “Ett hundra år” lutar åt den
ockulta verlden, hvadan han helst
sysselsätter sig med den. Men han lefver ty
värr ej i österns kontemplativa sagoland,
utan i vesterns “matter-of-fact-world,”
hvarför han af omständigheterna tvingas
att åt dagens prosaiska intressen egna
lejonparten af den tid, han helst skulle
vilja använda för främjandet af den
esoteriska kulten.” I sin frenologiska
delineation af Bonggren säger Banér, att den
förre “kan uppfatta nästan hvad som
helst, så snart det tillhör allmänna
literaturens region; han är intim med nästan
alla märkliga subjekt.” Detta är nog
rätt, och hans talrika uppsatser i
metafysiska och kulturhistoriska ämnen förråda
såsom Linder i sina “pseudonymer”
riktigt anmärker — “en ofantlig
beläsenhet, en mogen insigt och lugn reflexion.”
Hans veckliga krönikor öfver utlandets
ställningar och förhållanden röja
likaledes både grundliga insigter och skarp
blick, men som literaturkritiker, hvarpå
han också försökt sig i ett par serier
“Literaturhistoriska uppsatser,” är han
mindre lycklig. Ehuru mer bevandrad inom
literaturhistorien än de flesta, är han
alltför ensidig och saknar den objektivitet
och opartiskhet, som äro nödvändiga för
en kritiker. Alltför ofta framskymtar i
dylika uppsatser af B. personlig ovilja,
som stundom kommer honom rent af att
förgäta sitt ämne och hoppa in på ett
annat, för att få tillfälle att pelsa på
någon honom obehaglig personlighet
eller framhålla sig sjelf och den s. k.
“skola,” han vill representera. Som
redaktör har han visat prof på förmåga
att “sätta spets” på nyhetsmeddelanden,
något som han äfven fått erkännande
för af en tidning i Stockholm; men
egentliga redaktions-artiklar skrifver han
mycket sällan. Det är förnämligast som
författare af kulturhistoriska,
frenologiska, religionsfilosofiska o. d. uppsatser
(trots det att somligt deraf varit afskrift)
samt i all synnerhet som skald han
intager ett framstående rum i vår
literära verld. Visserligen har han som
skald ibland gjort sig skyldig till en
tröttande klandersjuka och till följd af
en kanske för starkt forcerad
produktivitet stundom kommit att upprepa sig
sjelf, så att han flera gånger behandlat
samma eller mycket närbeslägtade
ämnen under olika namn, såsom t. ex. då
han i en hel serie satiriska dikter:
Fariseus, Jösse Skorp-Jon, Slinkomhej,
Klokryparen, Mäster Afundsam o. s. v.,
besjöng en samling, med nära nog samma
odrägliga själslyten utrustade individer,
hvilket t. o. m. föranledde en samtida
att om ett af poemen i fråga anmärka
att det var “ett utbrott af en
hämdgirig själ mot en förhatlig rival” och
derför måste frånkännas allt poetiskt
värde, — liksom äfven pastor A. A. Swärd
af Bonggrens benägenhet att behandla
tråkiga ämnen tog sig anledning att
hänföra honom till hvad han kallade
den ny-fransk-svenska skolan, som
“sveper uselhet och ruttenhet i poesiens
blomsterväf.” Men i trots af allt detta
finnas dock bland Bonggrens hundratals
dikter tillräckligt många, äfven ur
estetisk synpunkt fullkomliga till både form
och innehåll, för att föreviga hans namn
som en af våra allra förnämsta skalder.
Bland de talrika bevis, som skulle kunna
anföras, vilja vi påpeka åtskilliga af
hans jul- och nyårspoem och
hyllningssånger till berömda män, Linné, Luther
m. fl., flera af hans öfversättningar af
tyska och engelska sånger, poemen Håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
