Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Olof Jakob Bonggren (J. B., Spectator)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-33-ditt ord, Illusioner, Så går ljuset fram,
Förenen er, Troll, Rent spel, Var
samvetsgrann, Svanjagt med den öfverdådigt
fina skildringen af ett indiskt landskap:
Kapilavastus’ blomsterljufva bygd
I evig sommarskrud för blicken träder.
Uti olivers och plataners skygd
Der prunka tempel och små fagra städer.
Långt bort i fjerran skymta snöberg blå;
I dalen slottets hvita tinnar glimma.
I rosenbuskar näktergalar slå,
Och lotusblommor ljuft på floden
simma.
poemen Skuggor och dagrar,
Tacksamhet, Framåt och uppåt, Galilei, Sankt
Göran och draken, Odödlighet o. s. v.
Bonggrens diktning går i allmänhet ut
på att framställa beaktansvärda
sanningar och inplanta lärdomar hos läsaren.
Han anser som en af de största
förtjenster att våga sjunga ut sin mening. Sin
tanke härom har han i det ståtliga
poemet “Vik ej en tum!” framställt så:
Vik ej en tum, då lögnen underhandlar
Så listigt, uppå tusen skilda sätt,
Och hycklande till ängel sig förvandlar!
Gör bara det, som du tror vara rätt!
Sjung ut din mening ärligt — eller dölj
den,
Men lemna aldrig lastarenom rum!
Ser du en god idé
stig fram och följ
den!
Vik ej en tum!
Vik ej en tum, då fariseer stena
En hvar, som ej är hyckleriets träl!
Är om din mening också du allena,
Så tala fritt ändå och fräls din själ!
I oträngdt mål dig höfves ej att tala,
Och mången gång är bäst att vara stum;
Men då ditt ord behöfs, ej alls förhala!
Vik ej en tum!
Andra präktiga dikter af Bonggren
följa här:
NÄR HYCKLARKAPAN FALLER.
Vi menskor alla på vår del
Ha fått ett syndregister.
Af oss är ingen utan fel
Och mångahanda brister.
Må ingen af oss hyckla då,
Ty en gång för oss alla,
När vi på grafvens tröskel stå,
Skall hycklarkåpan falla.
Der pöser en, som tror sig lärd
Och stor i andens rike.
Han tror, att i den hela verld
Ej finnas kan hans like.
Men då bland vittra män han står
Lik slagget bland metaller,
Han paddans öde sanna får,
När hycklarkåpan faller.
Der skrifver en ett tomt kling-klang
För skrala “frilunch”-klassen
Och tror sig derför strax ha rang
Som skald uppå parnassen.
Men det han skrifvit är blott hafs,
Blott kattguld, ej kristaller;
Han står och skäms der med sitt rafs,
När hycklarkåpan faller.
Der går en pastor Oftedahl,
Monark i hycklar-ringen.
Han skriker ständigt på moral,
Men sjelf han eger ingen.
Det nu fått tystna, detta skrik
Vid andliga kravaller;
Han är en afgrundsande lik,
När hycklarkåpan faller.
Se, der så tillgjordt helgonren
En from apostel vandrar!
Så sträng och hård, hvarenda en
Han dömer och han klandrar.
Dock — han är sämre, der han går,
Än folk bland fängselgaller
Med randig drägt och stubbigt hår,
När hycklarkåpan faller.
Den onde ondt om nästan tror,
Och godt han aldrig menar.
Den man, som sjelf i glashus bor,
Vill gerna kasta stenar.
Men så han gör till sitt förfång
Ett blötdjur bland koraller,
Han sjelf kan stenad bli en gång,
När hycklarkåpan faller.
“Döm strängt dig sjelf och ärlig var!”
Så sade nazarenen.
“Blott den, som inga synder har,
Bör kasta första stenen.”
Sig ingen alls förhäfva må,
Ty fel vi hafva alla.
Ja, lycklig den, som kan bestå,
När hycklarkåpor falla!
LYCKA.
Hvarken rikedom och ära
Eller titlars tomma glans
Kunna verklig lycka bära
Dit, der ei ej förut hon fans.
Hvad är guld, och hvad är prakt?
Hvad är välde? Hvad är makt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
