Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Adrian Palmer (Pelle A.) - J. E. Palmer (Reim La Pej, Filurus)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138
cago ett af Higgins m. fl. illustreradt
skämtblad, kalladt Vårluft. Palmer är
en skämtare, och hans visor äro af den
glada sorten, vittnande om ett i alla
skiften gladt humör. Han har också i
en af dem förklarat:
Af goda gåfvor, som oss skänkts med
lifvet,
Att dräglig finna jämmerdalen trist,
I främsta rummet borde stå uppskrifvet:
Den bästa gudagåfvan är helt visst
Förmågan, att åt tungsinthetens mara
Uti sitt sinne ingen plats man gör.
Den gudagåfvan plägar man förklara
Med dessa trenne ord: Ett gladt humör.
Ett af Palmers bästa poem är följande:
MIN KÄRESTA.
Ej jag dig älskar, fagra, muntra fé,
Som med ett smycke och en “snygg supe”
Förutan stort besvär man kan förleda.
Mig kan du ändå ingen fröjd bereda!
Ej jag dig älskar, mö i fiskbenspansar,
Med toalettknep du din skönhet ansar.
Du minner mig om gatans fala slinka,
Som för att männen fånga plär sig
sminka.
Ej, lärda mö, du mig till älskog tubbar.
Det är för otäckt, hur du håret
stubbar
Pincenez och bok, ett hufvud fyldt med
glosor,
Förta’ båd’ kärlekens och kindens rosor.
Hvem jag väl älskar? Kan det intressera,
Vill jag min älskling genast presentera :
Ett bygdens barn med enkla, rena seder,
För mor och far och för sitt kön en
heder.
Kanhända tycker du min smak är dålig?
Jag medge måste: Tösen är ej prålig,
Ty klädningen hon bär visst något nött
är,
Och hemma går hon ’kring med bara
fötter.
Hyn solbränd är; om händerna man
granskar,
De röda äro, hon ej nyttjar handskar,
Begagnar aldrig “solparasoletten”;
Ej ens till namnet känner hon korsetten.
Visst tycks det dumt af mig, hvars kassa
skral är,
Att taga fästmö utan kapitaler
I gods och guld?-Åhnej! I hjertat ligger
Gediget guld. — Jag ej om slantar tigger.
Jag byter ej mot en af nådens “klickar”
En enda bort af hennes varma blickar.
Stolt som en kung jag är vid hennes sida,
Min drottning det är torparns lilla Ida.
J. E. PALMER (Rem La Pej, Filurus),
poet. Född den 13 nov. 1871 i
Hvetlanda, Jönköpings län. Vid sexton års
ålder reste han till Amerika, der han
under första året “förde ett
kringflackande lif” och slutligen hamnade i South
St Paul, Minn., hvarest han alltsedan
haft anställning i ett stort slagteri. Han
har lemnat bidrag nästan uteslutande i
bunden form till flera sv.-am. tidningar,
i synnerhet Friskytten och Humoristen.
Han är i likhet med sin här ofvan
presenterade namne afgjordt humoristiskt
anlagd, och hans dikter tillhöra liksom
den andres nästan uteslutande den glada
sorten. Någon enstaka gång kan han
skrifva i en annan tonart, såsom t. ex.
då han vid ett besök i Wisconsin
sommaren 1895 icke fann den paradisiska
nejd, man förespeglat honom, utan
tvärtom ett fult landskap. Han skref då ett
kväde, hvari förekom följande strof:
Är detta väl den nejd, som föresväfvat
Min tjusta blick i drömmen mången
gảng;
Det längtans mål, som i min själ jag
sträfvat
Att prägla in så ljust, så fritt från tvång;
Inför hvars bild mitt sinne ofta bäfvat;
Som inspirerat mig för mången sång?
Om detta verkligheten skulle vara,
Så vore drömmen ju ett narrspel bara.
Palmers versifikation är mycket ledig,
och sjelf anmärker han skämtsamt, att
man icke gerna kan tala om stora
poeter, utan att han blir nämd han är
näml. 6 fot 1½ tum hög. Som prof på
hans diktkonst anföres följande
verklighetsbild från St Paul:
“BOARDINGHUS”-LIF.
Frukostklockans gälla toner höras;
Klockan svängs af pigans mjella arm.
“Boardarne” i sina drömmar störas
Och de vakna under gny och larm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
