Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Ernst Teofil Skarstedt (E. Sdt, Allvar, Liber)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
156
Herr Pratanonsenski med fladdrande hår
Och gulbleka kinder, i ögat en tår,
Hörs dundra mot svagdrickats djefvulska
gift,
Som lagt millioner för tidigt i grift.
Med kaffe han sköflat sin egen fysik,
Men nykter han är lika fullt som en spik.
Men vågar i mjugg åt den tanken du le,
Att du skulle dricka blott kaffe och té,
Att döma dig arme han genast är snar,
Ty frisinnad är han, — den saken är klar.
Herr Traskapatrullo är socialist
Och sänd af försynen att bota all brist,
Som vidlåder samhället, (så tror han
sjelf)
Samt rengöra vattnet i lefnadens elf.
Han menar så väl, så hjertinnerligt väl,
När han vill dig göra till samhällets träl.
Men om du är nöjd med den ställning
du fått
Och ej låter honom bestämma din lott,
Med ilska emot dig i härnad han drar,
Ty frisinnad är han, den saken är klar.
En annan tycks tro, att det sannaste
prof
På manlighet är att ej anse för rof
Att smäda en hvar, som i enfaldig tro
På frälsningens budskap fann trygghet
och ro.
Djerft svänger han mot religionen sitt
svärd,
Förvissad att sjelf han på lefnadens färd
Till höfding i vishetens tempel är smord
Och löst hvarje gåta i himmel och jord.
Och uti sitt hägn han blott smädare tar,
Ty frisinnad är han, -den saken är klar.
Det är tydligt, att den, som bland ett
enerveradt, forvekligadt slägte, hvilket
ej tyckes kunna ifra för en sak utan att
visa fanatism och ej kan hålla sans och
måtta i någonting utan att underkasta
sig tvångsregler, vågar förfäkta
någonting så omodernt som den gamla
satsen “lefva och låta lefva,” skall väcka
misshag hos en mängd “fint folk” och
andra, som gerna krypa, krusa,
krumbugta och låta dupera sig hur mycket
som helst blott för “äran” att anses
“vara med i svängen” och gå och gälla
som standarbärare för “moderna idéer,”
kämpar för framåtskridande, civilisation
En sjelfständig karaktär gör
emellertid en konst i alla sådana herrar,
låter dem gerna tänka och tro som de
m. m.
vilja, så länge de ej träda andras rätt
för nära, samt fordrar för egen del
samma personliga frihet, som han af fullaste
hjerta unnar alla andra.
Som rimmare har S. enligt sitt eget
förmenande lyckats bäst i fest- och
tillfällighetskväden med hänsyſtningar på
enskilda förhållanden och personer. Af
hans öfriga dikter ha många tillkommit
i ensliga stunder, då han grämt sig öfver
någon förlust eller öfver lifvets
fåfänglighet, och bära derför en pessimistisk
prägel. För öfrigt har han skrifvit ett
halft tjog dikter till nationalfester,
öfversatt en mängd tyska och engelska poem,
besjungit kärlek och hemlif, jul,
födelsedagar, naturen, hädangångna vänner
o. s. v., men aldrig någon krigshjelte,
tyrann eller snobb, Gud vare lof! Och
nu några profbitar.
MIN FILOSOFI.
Att vara mätt och glad och frisk och fri,
För ingen mensklig makt behöfva krusa
Är höjden utaf all filosofi,
Den enda, som förmår mitt sinne tjusa.
Att handla så, hur än ens bana går,
Som samvete och anlag pligten tyda;
Att ej förneka, hvad man ej förstår,
Det är den religion, som jag vill lyda.
Och se’n att sky som gula feberns pest
Allt snobberi, all flärd, allt prål och
glitter;
Att älska konsten, men naturen mest;
Att blott mot humbug vara hård och
bitter;
Att ej fördöma den, som faller här,
För det han ej förmår sin börda bära;
Att älska djur som menniskor, — se der
I korta drag min enkla vishetslära.
DEN DÖENDE SKALDEN.
(efter ett besök hos A. A. Swärd).
I hyddan bland gröna ekar
I varm California-stad,
Omgifven af rika åkrar,
Som gulnat i solens bad,
Jag fann honom
På tärande plágas bädd,
Med tanken och hågen riktad
Mot skyn ofvan grafvens brädd.
presten, skalden,
Der låg han med sjunkna kinder,
Beröfvad hvad nyss han haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
