Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biografiskt Lexikon och poetiskt album - Gudmund Åkermark (Åke....., Kåkis, Pierrot)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
tör för Svenska Posten i Omaha, Neb.
Ett halft år senare blef han redaktör för
den likaledes i Omaha, Neb., utgifna
Omaha Svenska Tribun, vid hvilken han
stannade trekvarts år. 1889 blef han
redaktör vid Sv Am. Posten i Minneapolis,
Minn., och 1890 hälftenegare och
redaktör af Nya Verlden i samma stad. Han
sålde sin part i tidningen och följde med
dess nye egare, som flyttade tidningen
till Story City, Ia. Åkermark
redigerade den till juli 1891. I aug. blef han
redaktör för Blokadbrytaren i Ironwood,
Mich., och började dersammastädes på
nyåret 1892 tillsamman med Otto
Elander utgifva tidningen Frihet, men fann,
som han sjelf uttrycker det, “ofrihet i
den nyvunna friheten och arrenderade
i stället en skogsfarm i Wisconsin;
trifdes, köpte en egen torfva i Wood Lake,
Wis.” På hösten 1892 blef han redaktör
för landtbrukstidningen Skördemannen
i Minneapolis, Minn., och innehade
denna befattning, som han skötte tidtals
från sin farm och tidtals från tidningens
byrå, till i dec. 1896, då han ingick som
medarbetare i Sv. Folk. Tidnings
redaktion. Han är gift sedan juli 1891 och
har två barn. Han idkar sjelfstudier,
så långt fristunderna tillåta, och har
egnat åtskillig tid och forskning åt
spiritismen. Han är en dugtig och
pligttrogen tidningsman och har skrifvit många
präktiga uppsatser. Hans dikter vittna
om sann poetisk känsla samt tankedjup.
I sin lifsåskådning närmar han sig
socialismen och har slagit många kraftiga
slag för gemensamhetskänslans sak, ej
minst i sitt väl genomtänkta och
utförda poem “Jordiska band” med dess
klangfulla slutstrofer:
Tillvarons pligter ej prånglas bort,
Ej heller dess fröjder många
För höjdernas sällhet, o, så kort!
Mot lifvets allvarsda’r långa.
Så gråt då med dem,
Som gråta, och le
Och i glammet stäm
Och fröjdas som de,
Der glädjens dagsländor fånga.
Då skola i själen fridfullt gro
Medkänslans blomster, de blida;
Då skall du undfå en nytänd tro,
Så ljuf för alla, som lida;
lida:
Ty är det än armt,
Ditt hjerta, och kallt,
Det klappar sig varmt
Och rikt, när för allt
Och allas väl du vill strida.
Bland hans poem har emellertid intet
fallit oss bättre i smaken än de två
följande:
ROSEN VID ALLFARSVÄG.
Der allfarsvägen stryker fram,
Med allt sitt gråa, kvafva dam,
Från stojande menskohopar;
Der står en ros af sällsynt slag,
Hon står der fin, fast dag från dag
Damhvirfveln kring henne sopar.
Hvi ställdes hon att lefva der?
Så jemt min tysta fråga är ;
Och inom mig mig röster mana:
“Tag henne dit, der sol och ljus
Igenom kvalmigt dam och grus
Ej tvingas att väg sig bana;
Bort till en fjerran lummig lund,
Der vinden spelar sval och sund
Emellan bladverk och grenar;
Dit intet missljud mäktar nå,
Der glömskan smyger kring ing på
Ötver mosslupna stenar.
tå
Slut henne der intill ditt bröst
Och säg med klar och ärlig röst
Din högsta önskan på jorden.”
Så manar, bjuder det inom mig;
Men visst jag tror, att på allfarsstig
Jag sjelf för dammig är vorden.
Jag kommer ofärd blott åstad,
De skulle sudlas, hennes blad
Och vissna i långsam pina.
Nej, underbara, fagra ros,
Din fägring skulle fly sin kos;
Förintas, de stofter fina.
En annan, lyckan bättre värd,
Skall nog dig finna på sin färd
Och rösterna följa, som mana
Att taga dig, dit sol och ljus
Igenom kvalmigt dam och grus
Ej tvingas att väg sig bana.
LJUNGEN.
Förtälja jag vill en gammal legend,
Som syns mig så hjertefager.
Måhända den redan af dig är känd
Från tid, då i oskymd dager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
