Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - Gus. Higgins - Carl Gustaf Hård (Calchas) - U. Walter Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-225-Jag gnodde genom med bättre pass.
Se’n för Perseus, Pilotys vän,
Jag börja’ måla, för den och den.
Kom till “Amedrikas” fria land
År ’79, med blod i brand.
På hvarje större tidnings-“offis”
Jag ritat gubbar bar på eget vis.
Beundrar fruntimmer, dricker öl,
Är aldrig ute nå’n natt på söl.
Är alltid skojfrisk, ej trumpen, sur,
För skämt jag alltid kan stå på lur.
Och se’n han dog, Ville Åkerberg,
Jag lunkar ensam, men håller färg.
På “parties” spelar jag mandolin,
Går alltid klädd i ett bredt bondgrin.
För Bellman alltid jag varit svag
Och håller styft på ett festligt lag.
“BUSEN.”
Mel.: “Old black Joe.”
Utan ett hem,
Förkastad, hungrig, trött,
Domnad hvar lem,
Från hvarje dörr utstött
Borta hvar vän
Från svunnen välmaktsdag,
Då lyckan oblidt flydde undan
Mitt famntag.
Kör:
“Ut med busen!”
Trött, förfrusen
En spark, ett glåpord blott,
Förbannelser och hån förljufva
Busens lott.
Min drömda brud,
Som grymt mig öfvergaf -
Kärlekens bud
Mig gjorde hennes slaf.
I ett palats
Bland nöjens ystra verld
Hon har förglömt den ed hon
Blott för flärd.
Om på en krog
Jag söker hvila ut,
Märker man nog,
Att min kredit är slut.
Grinande då
svor
Hvar kypardräng anser
Sin pligt att håna mig, “en buse”
Mer och mer.
Hvem bryr sig väl
Om busens usla jag?
Sjuk kropp och själ,
Eländig, matt och svag,
mig
Hvem täljer väl
De hjertekval, som jag
Fått utstå under lifvets skiften
Hvarje dag?
Bägarn i kras
Mot evighetens strand
Flaska och glas
Nu fallit ur min hand.
Hjertat är tyst,
Som, fastän brustet, slog,
Och busen kastas ej mer ut från
Någon krog.
Kör:
“Ut med busen!”
Trött, förfrusen
Ett lif af sorger tungt,
Från ojemn strid nu hvilar stilla
“Busen” lugnt.
CARL GUSTAF HÅRD (Calchas),
redaktör, kåsör. Om vi ej minnas alltför
orätt, var det år 1895 som följande notis
genomgick den svenska pressen: “Den
siste af sin ätt grefve Carl Gustaf Hård,
har i dagarne afrest till Amerika för att
der bryta sig en bana. Redan under sin
skoltid och Upsalatid hade han gjort sig
bekant genom sin begåfning och sin
sympatiska karaktär och intog en
framskjuten ställning i studentlifvet. Efter aflagd
juris kandidatexamen började han
tjenstgöra i Svea hofrätt, men öfvergick efter
någon tid till tidningspressen och hade
förmånliga anställningar både i
hufvudstaden och landsorten. Han gjorde sig
särskildt bekant genom flera politiska
broschyrer under signaturerna H. och
Halifax. På sin färd till Amerika följdes
den på hufvudets och hjertats vägnar rikt
utrustade mannen af mångas
välönskningar.” Här var Hård redaktör för Sv.
Am. Pressen till frampå sommaren 1897.
U. WALTER LINDBERG, poet. Har
sändt oss följande sjelfbiografi: “Jag är
född i Vasa, Finland, den 16 juni 1871,
hvarest jag äfven erhöll min
skolundervisning. Vintern tillbragtes i staden,
sommarferierna ute i den vackra
skärgården. Mitt högsta nöje från tidigaste
år, ända tills jag lemnade hemlandet, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
