Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - U. Walter Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-226-att ströfva omkring i skog och mark och
njuta min frihet ute i naturen.
Deremellan var jag galen på studier, och alla
mina sparpenningar gingo genast till
böcker, i synnerhet historia,
naturvetenskap och poesi. 1885 flyttade familjen till
Syd-Finland, och efter afslutad kurs vid
realskolan genomgick jag
handelsinstitut, för att egna mig åt den kommersiella
banan. Konditionerade ett par år i olika
affärer. Men min vurm för studier,
vidsträcktare vyer och min fria, sjelfständiga
natur kunde ej hålla mig länge
nedpressad på kontorsstolen. Det föreföll
mig ofta, som om jag gerna velat
förvandla de prosaiskt stela
sifferkolumnerna till flytande hexameter, för att få
mer rim och reson på härfvan.
Sommaren 1893 beslöt jag mig för att låta
pegasen flytta mig öfver Atlanten, att der
skaffa mig ära och guld. Anlände till
New York med en väldig packning
fördomar och klingande förhoppningar,
hvilka dock snart blefvo mig beröfvade,
när de trängande behofven ställde mig
ansigte mot ansigte med den krassa
verkligheten. Hösten 1895 blef
vändpunkten i mitt lif och hela min
lifsåskådning. Det var nämligen då, som
min oroliga, sanningstörstande ande fann
sitt ideal i Kristus såsom en personlig
frälsare, Jag fann den frid, som är
omöjlig att fatta med våra naturliga
förståndsförmögenheter, emedan den är en gåfva
från ofvan, som ej finner gensvar i det
intellektuella lifvet och det gångnas
erfarenhet, men endast är en andlig
pånyttfödelse och gemenskap med Gud.
Mitt framtida mål numera är att helt
och odelt egna mig åt Herrens tjenst”
Vintern 1896—7 utgaf Lindberg en
diktsamling med titel: “Mot det hägrande
landet; dikter och drömmar.” Den
innehöll trettio poem, vittnande om en
betydande skaldebegåfning. Bonggren
fäller om Lindberg det omdömet, att han
“utan tvifvel är en skald och ingalunda
en blott versmakare;” att han “är mer
ursprunglig och mer oförskräckt än de
flesta, då det gäller att säga sin mening
i de vigtigaste lifsfrågor,” samt att hans
“dikters ganska fina och eleganta form
rätt tydligt gifver tillkänna, att
författaren gjort många, många poetiska
utkast, innan han kunnat tillegna sig en
så stor formtalang.” Vi ha i Lindbergs
dikter upptäckt några smärre formfel,
oegentliga rim samt oriktig accentuering
såsom t. ex. i raderna
“Ah, han hatar dem som pesten;
Derför ställde han till festen,”
i hvilken senare rad tonvigten borde
ligga på ordet “till.” Men dikterna
innehålla ädla, höga tankar, och formen
är i allmänhet klanderfri. Diktaren har
också ställt sitt mål högt.
“Jag strängar ej lyran att prisa de tankar,
Som leta sitt ursprung i grus.
Min ande ej sänker i stoftet sitt ankar,
Den trår emot himlarnes ljus.
Det lif, som ej sorgen, ej motgången böjer,
När kampen är bitter och hård,
Som ej uti klagan och smälek sig röjer,
Det stämmer min lyras ackord,”
sjunger han på ett ställe, och i ett
privatbref förklarar han: “Hvad jag
skrifvit, och hvad jag kommer att skrifva i
all framtid, är endast amatör-alster,
dikterade af ett inre behof att kläda mina
tankar och känslor i vers eller prosa.
Så snart jag kedjat min sångmö och
bedt henne infria ett löfte jag gifvit
eller “rimma för kontanter,” — då är det
stopp!” Ett af Lindbergs vackraste
poem heter “På jagt efter lyckan.”
Det afslutas så:
Så ren som lifvets vårdröm
Den sanna lyckan är.
Hon eger icke namn och makt,
Hon dväljes ej i salars prakt,
Och flärdens fala hyllning
Af dig hon ej begär.
Ur hennes blick framstrålar
En verld af ädel tro;
Och hoppets sköna diadem
Hon bär i mörka lockars bräm,
Och kärleken och friden
I hennes hjerta bo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
