Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - U. Walter Lindberg - N. P. A. Linnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-227
I praktens gyllne salar
Hon ej sig stänger in.
Men om du tror det ädlas rätt,
Om hoppets fyr dig vägen ledt,
När kärleken du finner,
Då är ock lyckan din.
Ett par andra synnerligen fina dikter
äro “Slottet vid Rhen” samt
LORELEY.
Hör du hennes trolska stämma
Locka, sök din längtan hämma,
Ty kring henne klippigt stup
Famnar afgrundernas djup.
N. P. A. LINNELIUS,
minnestecknare, korrespondent, poet. Född i Vedby
socken, Skåne, den 24 juli 1868. Hjelpte
i barndomen föräldrarne med
förefallande göromål, men visade samtidigt stor
läslust och råkade ofta, när han fått tag
i någon bok, försumma sitt arbete.
Genomgick folkskolan och läste en tid
privat. Redan vid fjorton års ålder
började han skrifva små dikter, och när år
1885 rykten om krig, hvari Sverige
möjligen kunde bli inblandadt, spredo sig,
Dåre, säg, hvart går din färd
I den tysta, öde natten?
Ser du ej, hur mörkt det är
Ofver djupa, vida vatten?
Tror du, månens bleka strimmor
Kunna lysa bland de dimmor,
Som der svepa allt i grått -
Jord och himmel, stort och smått?
Dåre, säg, tror du väl dig
Finna der en väg i natten ?
Hör du ej ett sällsamt sus
Tonande kring stilla vatten?
Skynda, fly! Känn, luften bäfvar!
Snart en skugga kring dig sväfvar,
skref han ett rimmadt stycke, kalladt
“Krigsröster,” hvarur följande rader
anföras som prof på den lågande
fosterlandskärleken i en 17-årings bröst:
Och då är det allt förbi,
Ty du blir den aldrig fri.
Lockande och ljuf en sång
Emot dig från fjerran brusar,
Och du hör en härlig röst,
Som dig fängslar, dårar, tjusar.
Fåfängt du ditt hjerta stänger
För dess lockelse. Den spränger
Banden med helvetisk makt
I ditt inres dolda schakt.
Ty det sus, i natten hörs,
Sången, som i fjerran klingar,
Ar sirenens lömska sång,
Som all kraft i dig betvingar.
Der, i månens silfverglitter
Uppå klippig bädd hon sitter,
Medan hon sig döljer i
Dimmors lätta draperi.
Skön hon är! — Helvetiskt skön:
Rundt kring snöhvit panna skockar
Sig en mjuk och vågig ram
Utaf mörka, lena lockar.
Hafsdjupt dunkla bilder tråna,
Glöda, värma, isa, håna
Och åt den som sett dit in,
Hviska: “Evigt är du min!”
Akta dig, hon är dig när!
Närmare, än du det anar.
Lidelsernas Loreley
Girigt efter rofvet spanar.
:
I svenska hjeltar! Sen på nordensstjerna,
Som tittar neder öfver berg och dal.
Hören samt märken uppå hennes tal!
Hon säger: Fienderna må väl spjerna
De skola stöta uppå hjeltars svärd,
Hjeltar, som ej vika undan gerna,
Om än de också stötte mot en verld.
Vi icke undan vike,
Vi stå som klippan fast
Och skydda land och rike,
Om än vår klinga brast.
1888 började L. skrifva småbitar för
en Skånetidning. 1889 reste han till
Amerika. Sedan 1893 har han varit
bosatt i Brooklyn, N. Y., der han eger ett
bokbinderi. Sommaren 1894 företog han
för sin helsas skull en färd till Sverige,
som han genomreste. Han återkom i
oktober 1895. Gift sedan november 1892.
Under sin vistelse i Amerika har
Linnelius lemnat bidrag till åtskilliga
tidningar, såsom Sv. Am. Posten, Vårt Land,
Sv. Trib., Hemfrid, Skandinavia, Österns
Härold samt några tidningar i Skåne.
Efter sin återkomst från Sverige har han
utgifvit en längre reseskildring i ett
illustreradt arbete på nära 400 sidor,
betitladt “Genom ärans och hjeltarnes land;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
