Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —
anteckningar pà vers och prosa." Denna
resebeskrifning är,åtminstone hvad
prosa-anteckningarne beträffar, ganska
underhållande. Den poetiska delen deraf,
bestående af små verser dels under
ka-pitel-öfverskrifterua, dels inflätade i
texten, är dock mindre lyckad, enär den
ej blott bjuder pà oriktiga rim och dålig
meter, utan äfven pà rena plattheter i
fråga om innehållet. Några prof må
vara nog:
Jag farit genom landet vidt
Och mycket jag på färden sett.
Här vill jag mig i land nu ställa
För att skåda på Torshälla
Och dess iuuevånar’ sälla.
Trött man blir att ständigt sitta
I kupéu på bänken hård
Och åt vida fältet titta
Och se’n skrifva allt.
Men jag vill mig hvila unna
Uti staden Eskilstuna.
Ack huru frisk är här ej luften,
Hur härligt att här vistas få.
Ack hur uppsuper man ej doften
Af blommorna, som rundt här stå.
Stundom lyckas L. emellertid bättre,
och som bevis härpå må följande dikt
återgifvas, hvilken ju, trots en och annan
brist, ej är så oäfven :
SKANK.
Så står jag än eu gång i dessa bygder
kära,
Och i en enkel sårig jag vill des-,
minnen ära.
Hur hög din himmel är, hur vida ài-.;a
slätter 1
Den syn du mig beskär, — knappt . äu3
för den du säuen
Med minnen en lång rad har iu vårt
Svea rik’
I Saxos gamla stad Tegnér ’.: if
diktat.
Och Vittsjö, Lund med tier’ i a u n
en tid,
Dà Sverige segra’ bär, fast u strid.
Hur sköna äro här min hemUygds tysta
dalar 1
Dess fält med blommor, bär och skogens
pelarsalar.
Här drömde jag en dröm i mina
barndomsdagar,
Fast den försvann liksom eu ström, som
framåt jagar.
Du hafomslutua land, som kärast för
mig blifver,
När till en främmand’ strand mig ödet
åter drifver,
Till dig min längtan står, till fadersärf-
da jorden.
Kanske en gång jag går tillbaka hem
till norden
Här var det jag som barn i forna dagar
lekte
Och mig min ömma mor så många
gånger smekte,
Och till min faders röst jag lyssnade sà
gerna,
När ban för synd och flärd mitt hjerta
sökte värna.
Du Skånes sköna land med blomster-
klädda dalar.
Der sommarns milda vind liksom till
vandrarn talar.
Man inspirerad blir, och fantasin lar
vingar,
Ur tankens fatabur den idealen tvingar.
ALICE LÖTHNER, poet, novellist.
Född den i feb. 1842 i Stockholm, der
hon vistades under sin tidigaste barndom
lios sin morfader, v. h. C. P. L’Orange,
i hvars hein artister och literära
personer, såsom Krusenstolpe, G. H. Mellin,
Marie Sofie Schwarz, Uddinan m. fl.,
voro gerna sedda gäster. Tillbragte ett
àr hos fransmannen Paban och kom
sedan tdl Södertelge, der en nära slägting
var föreståndarinna för en af den tidens
, ruäuista pensioner i mellersta Sverige,
i ’tr kom hon i tillfälle att åtnjuta
un-dervisuing af infödda lärare i
främmande lefvande språk och gjorde — skrifver
hon sjelf—redan då den iakttagelsen,
att bon i sina krior alltid uttryckte sig
med större elegans och ledighet pà
franska än på svenska. Redan tidigt liörjade
lion strö kring sig små
tillfällighetsdikter. Improvisation var dock alltid
hennes starkaste sida. 1871 gifte hon sig
med musikdirektören Axel Löthner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
