Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efterskörd - N. P. A. Linnelius - Alice Löthner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-228
anteckningar på vers och prosa.” Denna
resebeskrifning är, åtminstone hvad
prosaanteckningarne beträffar, ganska
underhållande. Den poetiska delen deraf,
bestående af små verser dels under
kapitel-öfverskrifterna, dels inflätade i
texten, är dock mindre lyckad, enär den
ej blott bjuder på oriktiga rim och dålig
meter, utan äfven på rena plattheter i
fråga om innehållet. Några prof ma
vara nog:
Jag farit genom landet vidt
Och mycket jag på färden sett.
Här vill jag mig i land nu ställa
Dess fält med blommor, bär och skogens
pelarsalar.
Här drömde jag en dröm i mina
barndomsdagar,
Fast den försvann liksom en ström, som
framåt jagar.
Du hafomslutna land, som kärast för
mig blifver,
När till en främmand’ strand mig ödet
åter drifver,
Till dig min längtan står, till
fadersärfda jorden.
Kanske en gång jag går tillbaka hem
till norden
Här var det jag som barn i forna dagar
lekte
Och mig min ömma mor så många
gånger smekte,
För att skåda på Torshälla
Och dess innevånar’ sälla.
Och till min faders röst jag lyssnade så
gerna,
När han för synd och flärd mitt hjerta
sökte värna.
Trött man blir att ständigt sitta
Du Skånes sköna land med
blomsterklädda dalar,
I kupén på bänken hård
Och åt vida fältet titta
Och se’n skrifva allt.
Men jag vill mig hvila unna
Uti staden Eskilstuna.
Ack huru frisk är här ej luften,
Hur härligt att här vistas få.
Ack hur uppsuper man ej doften
Af blommorna, som rundt här stå.
Stundom lyckas L. emellertid bättre,
och som bevis härpå må följande dikt
återgifvas, hvilken ju, trots en och annan
brist, ej är så oäfven:
SKÅNE.
nen ära.
Så står jag än en gång i dessa bygder
kära,
Och i en enkel sång jag vill dess
min-Hur hög din himmel är, hur vida dina
Den syn du mig beskär, — knappt gräns
för den du sätter.
slätter!
Med minnen en lång rad har du vårt
Svea riktat.
I Saxos gamla stad Tegnér sin Frithjof
diktat.
Och Vittsjö, Lund med fler’ förtälja om
en tid,
Då Sverige segra’ här, fast uti blodig strid.
Hur sköna äro här min hembygds tysta
dalar!
Der sommarns milda vind liksom till
vandrarn talar.
Man inspirerad blir, och fantasin tar
Ur tankens fatabur den idealen tvingar.
vingar,
ALICE LÖTHNER, poet, novellist.
Född den I feb. 1842 i Stockholm, der
hon vistades under sin tidigaste barndom
hos sin morfader, v. h. C. P. L’Orange,
i hvars hem artister och literära
personer, såsom Krusenstolpe, G. H. Mellin,
Marie Sofie Schwarz, Uddman m. ff.,
voro gerna sedda gäster. Tillbragte ett
år hos fransmannen Paban och kom
sedan till Södertelge, der en nära slägting
var föreståndarinna för en af den tidens
förnämsta pensioner i mellersta Sverige.
Der kom hon i tillfälle att åtnjuta
undervisning af infödda lärare i
främmande lefvande språk och gjorde — skrifver
hon sjelf — redan då den iakttagelsen,
att hon i sina krior alltid uttryckte sig
med större elegans och ledighet på
franska än på svenska. Redan tidigt började
hon strö kring sig små
tillfällighetsdikter. Improvisation var dock alltid
hennes starkaste sida. 1871 gifte hon sig
med musikdirektören Axel Löthner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
