Suart var den förtviflade Frun omvingad af de näsvisa herrarna. Den ena ville lyfta hennes voile för att se hennes vackra ögon, den andra fattade hennes hand och svor på att hon var söt som en engel, Hon ville slita sig lös och fly in i ett hus men herrarna höllo henne tillbaka, Deras ironiska artigheter blefvo allt näsvisare, sã att hon flere gånger ropäde till af förskräckelse; men hennes ängslan ökade endast deras mod, De skrattade fräckt åt hennes fäfänga bemödanden att undkomma, och hvart hon såg, mötte hon endast hänande ansigten och tillgjorda bugningar. I det samma som den olyckliga just var nära att falla afdänad till marken, framrallade en vagn till stället, Den ängsliga Frun rusade emot densamma med utropet: rädda mig Wangsdörren öppnades och Löjtnant Sippingsköld sprang ut, Han skyndade att bju-