一25 ammans med en ung Officer, Ait hon sökte behaga bonom, var så mycket naturligare nu, som hou väl äfven förut, om också emot sin viljn, önskat vinna bans välbehag. Fru Landeborg hade ingen gång behöft taga sin tillflygt till pianot för att fördrifes tiden, och dock voro tre timmar förflutna som några få minuter, tyckte hon, Löjtnanten bade blifvit allt förtroligare och dristigare. Han höll hennes and i sin, utan at hon drog den tillbaka, Han tycktes så lycklig att få leka med de mjuka fingrarna. Sluteligen drog han hastigt en af hennes ringar från fingret, kysste den latta handen, och bad att få beliålia den tills nästa gång han hade den lyckan att få se henne. Hon smálog: "Jag pantsätter aldrig mina saker - längre áo en dag." "I morgon?" hviskade han, ömt bedjande, och fäste sina vackra ögon på henne. Penuwitningar. 2,