Hon blef rörd. Tärar glittrade 1 hennes ögonhär, och hon förmadae icke säga hvad hon tänkte, Då slog den dristige sukta sin arm om hennes lif, hans läppar brände p hennes, och hon betäckle sitt lägande ansigte med sin broderade nusduk. I samma ögonhlick stodo tvänne fruntimmer i förmaksdörren, Det var Fröken Hjertenflyckt och Lagmanskan Lagerbalk. Förskräckt och förkrossad sprang fru Landeborg upp. Äfven Löjnanten hade för nàgra ögonblick förlorat fattningen, Fröken helsade med ett hänande ultryck af skadeglädje och yttrade med tillgjord ödmjukhet, att hon kom för att ulbedja sig förlätelse för det hon förgáfves lätit vänta på sig i går. Lagmanskan såg lika hestört och förlägen ut, som Frn Landeborg. Denna bad damerna dröja qvar och drieka the, men de gjorde sin ursäkf, och Frö-