ken förklarade att hon icke haft annat ä-UIOT rende, än att ütervinna sin väns fortroende; och då hon nu bekäut sitt lel, hoppades hon det skulle vara glömt, särdeles som hion genom fenstret hos sin van pà Ladugàrdslandet blifvit' varse, alt Löjtnant Sippingsköld afhämtade Fru Landeborg i sin vagn Damerua togo derföre genast afsked. Àf. ven Löjtnant Sippingsköld hade den grannlagenheten att taga sin hatt och följa dem bort, Aaibioo Då Frn Landeborg blef ensam, kastade hon siz förtviflad på sin soffa. larm och kärlek, öngest och längtan stormade i hennes förut så lugna bröst. Hon kande sig illamående, och Annett måste vaka öfver henhe hela natten, Följande dagen befanu hon sig bättre, Hon vågade tili och med gå ut på en visit hos Lagmanskan. Men hon mäikte smart