-56-Samteliga herrarma blefvo nágot bestörta vid denna syn, men de slăppte derföre icke sitt offer. Herrn vid det lilla bordet ville väl skynda fram till den öfverfallnas bjelp. men ehuru professorsuniformen gjorde háfningar, förnekade hans ledamöter sin fjenst, så att han blef sittande der han satt, Heir Vesper var den vaskeaste att plundra den sálunda hjelplösa. Hastigt grep lan medusalufvudet och kustade det i väggen. Den frimodige hern ville dissekera ugglan. Dá föll det den stortalige in att bemäktiga sig hennes schärp. Men dà han upplöste det glänsande spännet, och drägten föll af henne, befanns hon förvandlad till en bonde. Alla uppgåfvo elt rop af förvüning. Endast den sluge Herr Vesper förlorade icke contenancen. Han grep bonden i lufven utan krus, oeh skrek: "Hvem ar du, näsvise lymmell" "Mitt namn är Jan Janson," skrek bonden Krskräckt, "och jag vill lära er att respek-