5二 tera det, som ni icke förstår." Vid dessa ord fattade bonden Herr Vesper i kragen éch begynte då och dà mätta ett hugg &t hans öron. Herr Vesper var icke sen att besvara slagen, De öfriga herrarne blandade sig i striden, och hvar och en sökte gifva bonden nügon släng, till dess den stortalige på en gång reste sig till bondens försvar, öppnande sina väldiga läppar till ett stridsrop, som dundrade i salongen. Genast slog honom likväl den frimodige herrn för munnen, med den olyckliga följd att hans egen hand fastnade i den väldiges gap, liksom Tyrs i Fenrisulfvens. Bonden och Vesper höllo emellertid på att bryta nacken af hvarandra i ett häftigt liftag, då den muntre herrn gaf bonden ett så skarpt sidohugg med knuten nafve, alt denue tumlade under hordet, Den frimodige herrn uppoffrade då sin ena hand och ryckte sig så lös ur sin fiendes käftar, samt grep med den åter-