一80一 han var grufligt ful; han var skallig, tjock och däst och rödfrasig i ansigtet. Det kunde aldrig falla henne in att han ville gifta sig med henne. Hón skulle känt den djupaste rysning om han helt hastigt utfört sitt beslut och friat till henne, men hon hade säkert icke vågat att säga nej, utan heldre hoppats att gråta ihjel sig på sin bröllopsdag, Hans tillämnade frieri blef afbrutet af en längsam sjukdom. Han hade brutit sin ena fot ur led, skadan hade blifvit försummad och han låg i daglig strid med sin Jäkare om den fattiga foten: saken var nemligen den, att Herr Summerén gerna ville behälla sin fot, men Doctor Mixturin önskade nödvändigt att amputera den. Den goda Amalia gret väl öfver sin förmyndares olycka, men var ganska belåten att emedlertid få bli qvar i pensionen. Hon hade der funnit en vän och förtrogen i sin