101 一 Jungfru Sophi var en värdig syster till Liselt. Så snart hon blef ensam |med A- malia, begynte hon språka med henne och sökte att vinna hennes förtroende. Den ängsliga flickan var i sjelfva verket glad att äter träffa ett fruntimmer. Hon fägnade sig öfver sin nya ledsagerska, och visade henne hvar hennes förmyndare bodde. Jungfrun följde henne in i det rum der han låg i en beständig skymning, emedan gardinerna voro nedsläppta. Med klappande hjerta nalkades Amalia sin förmyndares säng. En gammal vakmadam sköt glasögonen från näsan, och betraktade den unga flickan med en sällsam uppsyn. Men då Herr Summerén fick höra hennes röst, blef han särdeles upplifvad. Han lyftade sitt fnasiga ansigte från kudden och såg på henne med ömma, ehuru matta blic-