rog tyckte mycket illa vara öfver sitt förhastande att resa bort ifrån den. Therese müste på Fransyska nppsätta ett vackert tacksägelsebref till sin bror, hvilket Ma Bonne flitigt corrigerade. Ett par dagar efter födelsedagen inträdde helt oyäntadt en eftermiddag de båda officerarne anyo i pensionssalen, Ma Bonne ság langt mildare ut, än dà de första gången besökte henne, och hon gick till och med helt fryntlig och prydentlig de båda unga herrarne, förnämligast Fändrik Adolph till mötes, och tackade honom i ett temligen längt tal på halkig Fransyska, hvarunder hon vid hvarje punkt gjorde en djup nigning. August, som också fick emottaga, åtminstone en del af complimenterna och nigningarna, fördrog dem med långt mera tälamod och artighet än Adolph, som såg generad_ut.