110 Slutligen helsade herrarne på Fröken och samtliga de unga. Amalia, röd som en blossande eld, förmädde icke upplyfta ögonen från golfvet, utan neg flere gånger för den artige värden i förra veckan. August lät sig intet märka, ntan var till oeh med vaksam öfver sina blickar. Ma Bonne, hvars lynne i dag var särdeles lysande, befallte Amalia tillaga the för herrarne och bjöd dem derefter tillika med Fröken in i sitt förmak. Medan de öfriga flickorna, så snart de blifvit lemnade för sig sjelfva, öfverlemnade sig åt sin meddelningslust och gjorde reflexioner öfver händelsen, bestyrde Amalia om théet och fick befallning att servera det. Då fick August, medan Adolph på en vink uppehöll Ma Bonne med sitt tal, tillfalleatt hviska några ord till den blyga och rodnande Amalia. Hvarken hon eller han märkte huru Fröken Therese skiftade färg.