Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra akten. „77
DEN GRÖNKLÄDDA.
(gråtande)
Hu, hu, slikt ska syster och jag nödgas höra,
när far ropar fram oss att dansa och spela.
PER GYNT.
Åhå, var det du, så sluta gråten,
lite oskyldigt skämt får man ändå fördra.
DEN GRÖNKLÄDDA.
Kan du svära, det var skämt?
PER GYNT.
Både dansen och låten
var, katten klöse mig, utmärkt bra.
DOVREGUBBEN.
Förunderligt är det med människans art.
Den hänger då i till det allra sista.
Får den i dusten med oss en brista,
ärras väl såret, men det helas snart.
Min svärson är nu foglig som få.
Villigt slängde han kristenmansplaggen,
villigt drack han mjödet ur kaggen,
villigt tog han svansen uppå.
Så villig, kort sagt, till allt vad som krävts,
att jag trodde den gamle Adam förkvävts
eller för alltid var driven ur laget.
Men se, med ens har han övertaget —
Ja ja, min son, vi få allt ta till kuren
mot den där inbitna mänskonaturen.
PER GYNT.
Vad för en kur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
