Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Per Gynt.
TJUVGÖMMAREN.
(lyssnar)
Fotsteg i gräset!
På flykt! Men vart?
TJUVEN.
Profeten är stor
och hålan är svart.
(De lämna bytet i sticket. Ryttarna förlora sig i fjärran.)
PER GYNT.
(kommer skärande på en rörflöjt)
O, vilken härlig morgonstund!
Tordyveln rullar sin kula i gruset,
snäckan kryper ur vindelhuset,
morgonen ja, den har guld i mund.
Egentligen är det en underbar makt,
naturen sålunda i dagsljuset lagt.
Man känner sig trygg, och modet sväller,
man tar tjuren vid hornen, om det så gäller.
Vilken stillhet! Vad lantlivet fröjdar ens sinne!
Sällsamt nog har jag ratat de nöjena förr.
Att i stora städer man stänger sig inne,
blott så packet ska ränna tjockt i ens dörr!
Nej, se hur ödlorna kila omkring,
snappa och tänka på ingenting.
En sådan oskuld över djurets liv.
Det lyder budet av Skaparen skrivet,
bevarar sin säregna prägel för livet,
är sig själv, sig själv genom lek och kiv,
sig själv, som det blev på Hans första bliv!
(sätter lornjetten på näsan)
En padda! I sandsten. Som ut ur en fog
förstenad tycks hon huvudet luta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
