Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fijärde akten. 145
fram och se som genom en ruta
på världen. Hon är sig själv nog.
(eftersinnande)
Nog’? Sig själv? Var är det det står?
Jag har läst det som pojk i ett storverk med fabler,
var det huspostillan eller Syraks parabler?
Fatalt! Jag märker, att år från år
mitt sinne för tiden och stället förgår.
(sätter sig ner i skuggan)
Här är svalt att vila, sträcka ut sina fötter.
Se här växer bräken. Ätliga rötter.
(smakar litet)
Det är snarare mat för ett kreatur.
Men skrivet står det: tvinga din natur.
Och vidare står det: högmod skall böjas,
och den, som förnedrar sig, han skall höjas.
(orolig)
Upphöjas? Ja, med mig ska det ske.
Omöjligt annat, såvitt jag kan se.
Ödet ska hjälpa mig ur all fara,
laga så jag kommer ur landet ut.
Det här är en prövning — snart är den slut,
blott Vår Herre låter mig hälsan bevara.
(skjuter tankarna ifrån sig, tänder en cigarr, sträcker ut sig och
stirrar in i öknen.)
Vilken öken, omätelig, öde!
Långt där borta stegar en struts.
Vad ska man egentligen tro vara Guds
mening med ett land utan livskällors flöde?
Detta tomhetens land inom dödsens mur,
det breder sig som en förödelsens styggelse,
en flik av världen till ingens uppbyggelse,
ett lik, som från jordens födsel här legat
och sitt enklaste tack till Skaparn förtegat.
Vi blev det till? Så du slösar, natur!
10—270945. Ibsen, Per Gynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
