Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fijärde akten. 153
ANITRA.
(pekar på hans turban)
Din sköna opal!
PER GYNT.
(i det han hänförd räcker henne smycket)
Anitra! Dotter av Eva och Eden!
Magnetiskt jag drages, ty jag är man.
Som en aktad författare skrev härförleden:
»Das ewig weibliche zieht uns an.»
(Månskensnatt, palmlund utanför Anitras tält.)
(Per Gynt sitter under ett träd med en arabisk luta i handen.
Hans hår och skägg är klippt. Han ser betydligt yngre ut.)
PER GYNT.
(spelar och sjunger)
Jag stängde till mitt paradis
och tog dess nycklar med,
det bar till havs för nordlig bris,
mens sköna mör på kvinnors vis
vid stranden grät och kved.
De salta strömmar kölen skar
mot syd, mot söderns land.
Där palmen vajar underbar
i krans omkring en havsbukt klar,
jag stack mitt skepp i brand.
Jag steg på slättens skepp ombord,
ett skepp på fyra ben.
För piskans slag dröp skum på jord. —
Grip fast en flyktig fink från nord,
som kvittrar här på gren:
Anitra, palmens must och sav —
din sötma lockar nu.
Angorans ost knappt hälften av
den ljuvlighetens yrsel gav,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
