Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Per Gynt.
Anitra, ack, som du.
(Hänger lutan över axeln och träder närmare)
Stilla, månn’ den fagra väntar,
har hon hört min lilla dikt,
månn’ hon på gardinen gläntar
utan slöjor, flor och slikt?
Sch. Ett ljud på kärleksstigen —
som om korken ur en trång
flaskhals smällde gång på gång.
Var det älskogssuck? Nej, sång?
Nej, hon snarkar — sannerligen.
Ljuv musik, ja, sov du lilla.
Näktergal, hör upp att slå!
Allsköns ofärd skall dig nå,
om du ej är tyst och stilla.
Men, som skrivet står, låt gå.
Näktergalen sånger diktar,
och jag själv gör likaså.
Han som jag sin längtan biktar,
fångar hjärtan, ömma små.
Skapt för sång är natten sval.
Vår är sångens sfär, den klara,
det att sjunga är att vara,
och Per Gynt är näktergal.
Flickan sover, och just detta
högst i höjd min älskog lyft:
spetsad läpp mot bägarn sätta
och ej smaka minsta dyftft.
Men där är hon, det var väl,
att hon kom ändå, min själ.
ANITRA.
(från tältet)
Herre, kallar du i natten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
