Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 213
och som Skriften säger : vad bäst är, är bäst,
och likaledes: den tiden, den sorgen,
och vidare: tag ej din likfärd på borgen.
Ja, kyrkan ger dock den sanna trösten,
det har jag just inte hittills förstått;
nu känner jag ändå, vad det gör gott
med ett kunnigt ord från den myndiga rösten:
Som du sår, skall du också en gång uppskära.
Sig själv skall man vara och sitt skall man bära
och sitt skall man vara i stort och i smått.
Går lyckan emot, så har man dock äran
att ha fört sin levnad i samklang med läran.
Nu hemåt! Blir vägen än brant och trång.
Må ödet stå mig emot obevekligen.
Gamle Per Gynt går sin egen gång, .
fattig men dygdig, sig själv oförnekligen.
(han gånr).
(Backe vid en uttorkad flodbädd. En sammanstörtad kvarn vid
Eälven, grunden uppriven, ödeläggelse runt om. Högre upp en stor
gård.)
(Uppe vid gården hålles auktion, talrik allmoge samlad, dryckjom
och stoj. Per Gynt sitter på en grushög nere vid kvarntomten.)
PER GYNT.
Åter och fram, det är lika långt,
ut och in, det är lika trångt.
Tiden gnager och älven skär.
Gå utom, sa Böjgen; det får man hiär.
EN SORGKLÄDD MAN.
Nu är kvar bara skräp från skrubbar och vrår.
(får syn på Per Gynt)
Guds fred. Är här främmande ute och går?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
