Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Per Gynt.
Du känner ju hantverket — du har gett akt,
en stöpning kan arta sig till strunt, rent ut sagt.
Stundom bli knapparna öglelösa.
PER GYNT.
Då slänger man skräpet.
KNAPPSTÖPAREN.
Ja, ja, minsann,
Jon Gynt hade namn om sig att slösa,
så länge ur skäppa och säck fanns att ösa.
Men Mätster, ser du, är sparsam, han,
och därför blir han en bärgad man.
Han vräker ej bort så där obeaktande
vad till råstoff syns tjänligt vid närmre
betraktande.
Du var nu ämnad, skimrande hel,
till en världsvästens knapp, men öglan slog fel.
Och därför ska du i skräplådan slängas
för att, som det heter, i massan mängas.
PER GYNT.
Du menar väl aldrig få mig blandad och bytt,
smält ihop med patrasket till någonting nytt?
KNAPPSTÖPAREN.
Jo, min själ, menar jag så, .
det ha vi gjort med inte så få.
Så gör man i Kongsberg med pengar, som förts
i marknan så länge att prägeln förstörts.
PER GYNT.
Men det är ju nidskhet och grymt gnideri.
Kära min vän, låt mig slippa fri!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
