Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 233
En blanksliten skilling, en knapp, som ej fäster,
vad är det för en man i den ställning som Mäster?
KNAPPSTÖPAREN.
Å, såsom och eftersom anden där finnes,
metallvärdet alltid ur honom vinnes.
PER GYNT.
Nej, säger jag, nej, med klor och tänder
står jag detta emot, vad annat som händer.
KNAPPSTÖPAREN.
Men vilket annat? Var dock förnutftig,
för himlen är du ej tillräckligt luftig.
PER GYNT.
Jag är blygsam, så högt inte blicken jag lyft,
men av självet släpper jag aldrig ett dyft.
Låt mig dömas helt hyggligt på yttersta dagen,
behandlas på gammaldags sätt efter lagen,
ja, sätt mig, där han med hoven är herre,
i hundrade år, men helst något färre.
Pinan blir ändå bara moralisk,
och alltså väl inte så pyramidalisk.
Det har ju en ände, som skrivet står,
och som räven sade, ens timme slår,
man vet, man får träda tillbaka till slut,
och man hoppas på ett bättre och härdar ut.
Men detta andra — det att gå opp
som ett grand i en annans, en främmandes kropp —
detta stöpslevsväsen, där gyntskheten upphör.
Min själ i dess innersta djup det upprör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
