Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femte akten. 253
DEN MAGRE.
I utlandet! Humbug! De flestas skådan
ins blaue slutar i avskrädeslådan.
Har ni inte annat att hänvisa till,
så kan jag inte hysa er, så gärna jag vill!
PER GYNT.
Jo, i sjönöd — jag höll i en jolles spant —
den drunknande griper ett strå, står det skrivet, —
och sig själv är man närmast, säg, inte sant? —
och så halvt om halvt skilde jag en kock från livet.
DEN MAGRE.
Om åtminstone ej förrn vid köksan ni stannat
och så halvt om halvt skilt henne från något annat!
Men vad är nu det där för halvkvädet snack?
Ni bör förstå, att man vänder och vrider
för att slippa ödsla dyrt bränsle i tider
som dessa, på sådant vämjeligt pack!
Ja, bli inte ond, era synder gällde
skällsordet, som jag i hettan fällde!
Hör, käraste vän, slå det där ur sinnet
och gör er med stöpslevstanken förtrolig!
Om jag skaffar er husrum, vad tror ni ni vann?
Tänk efter, ni är en förståndig man.
Ja, det är sant, ni behöll ju minnet,
men utsikten över erinringens land
blev för huvud och hjärta ej minsta grand,
blev, som svensken säger, så lagom rolig,
ni fick intet varken att gråta eller le över,
intet att jubla eller klaga ve över,
intet, som gjorde er kall eller het,
bara sådant, som gjorde er äckel och förtret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
