Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Lifsgärningen - Andra boken. Striderna i det inre. Reformerna - 6. Inre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER I)EN STORE
533
svarskänsla. Han öfveröste dem med förebråelser, klander
och hotelser. Han skref till dem:
"Hvad ni nu gjort är ett gyckelspel, eller också ha
"ni mottagit vziatki (mutor), men jag skall låta er komma
"hit till Ingermanland, och då skola ni förhöras på
"annat sätt."
Och förebråelserna voro tyvärr alltför ofta berättigade.
Den holländska ministern van Bie skref i november 1714,
"Det olägligaste är, att alla affärer hänskjutas till senaten,
som ej fattar något beslut."
Redan från första stunden ansåg Peter det nödvändigt
att komplettera sin nya skapelse genom en kontrollerande
myndighet. Att boija med lät han generalstabsofficerare
närvara vid sammanträdena, och deras uppgift var att turvis
öfvervaka dessa. Därpå tillsatte han fiskaler. Äfven
härvidlag var det blott en namn han lånat från Sverige. Saken,
som bar detta, var af fullkomligt inhemskt ursprung. De
svenska allmänna åklagarna motsvarades i Ryssland i
enlighet med tsarens inkvisitoriska politik af spioner i ordets
sämsta bemärkelse. Ända till år 1714 medförde ingen
angifvelse, äfven om den befanns falsk eller blott grundades
på förtal, något ansvar för fiskalen, och han delade med det
allmänna de bötesbelopp som han lät ådöma. Stefan
Ja-vorskijs djärfva stämma, som år 1712 i Uppståndelsekyrkan
dundrade emot detta förhatliga maktmissbruk, kräfdes för
att åstadkomma en sen ändring i detta missförhållande.
Ukazen af den 17 mars 1714 förklarade åtminstone
agenternas afsiktliga misstag straffbara.
En Oberfiscal eller öfverkontrollör var anställd hos
senaten. Instiftandet af hans ämbete, som år 1722
ersattes af generalprokuratorns, utgjorde ett verkligt framsteg,
så till vida som det ledde till samarbete mellan
myndigheter, hvilka länge fungerat utan någon förbindelse sins
emellan, nämligen tsaren, senaten och de olika exekutiva
myndigheterna. Generalpr okuratorn, hvilken stod i förbindelse
med dessa sistnämnda med underlydande prokuratorer till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
