- Project Runeberg -  Vad bör Pettersson kalla sig? : en bok om släktnamn /
25

(1909) [MARC] Author: Karl Trotzig - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Huru man tager sig namn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HURU MAN TAGER SIG NAMN
25
delar därav äro användbara, lika väl som växterna och
dess delar; namn på byggnader, redskap och vapen
likaväl som på egenskaper, abstrakta begrepp, årstider och
atmosfäriska företeelser himlen står så väl som jorden
till vår disposition. (Se exemplen.)
Ett sammansatt namn kan bildas
a) genom en ändelse: a, are, -e, -en, er, ig, -lig,
-ing, ling, ung, lung, -s etc. T. ex Backa, Haga, Rönne,
Svarte, Östen, Bratten, Bränder, Goder, Hardig,
Breding, Hasting, Bliding, Svedling, Härung, Karung,
Sköldung, Leanders, Konrads, Rudas.
b) genom sammansättning med -man.
man, Braman. Kårman.
T. ex.
Apelc) genom sammansättning av tvenne ord.
Naturligtvis bör den största frihet lämnas vid val och
sammansättning av namn. I allmänhet kräfver man ej av
ett namn, att det skall innebära någon djupare betydelse,
eller ens någon betydelse alls. Man torde dock böra
undvika sammansättningar som förefalla komiska,
ävensom sådana, vilka äro alltför orimliga eller otänkbara.
Med avseende på formen, bör man likaså undvika
förbindelser, som stöta örat, t. ex. Barkmark, Strindtrand,
Bomblom; och å andra sidan bör man ej heller för
mycket skatta åt de av 1700-talets adel så missbrukade
klingande, för att ej säga skrällande sammansättningarna
med gyllen-, silver-, lejon, tiger, lilje, stjärna, sköld, hjälm,
krona, sparre, bjälke etc.
Ofta kan välljudet fordra, att man mellan de båda
sammansättningsleden inskjuter ett a, ett e, en eller er,
o. s. v., likasom att man bortkastar en ändelse, som stör
välljudet; så som skett i de bekanta namnen
Bergenstråle, Nordensköld, Askergren, Aspegren, Björkegren,
Stenhammar m. fl.
Namnet bör ej vara för långt. Ett kort namn är
lättare både att uttala och skriva. En-, två-, eller tre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 5 16:09:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pettersson/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free