Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erövrades 1364 av tyskarna. Det blev unionsdrottningen
Margareta, som åter satte en svensk man, Algot Magnusson av
Stureätten, som ståthållare på borgen.
Under unionstiden är Örebro gång efter annan händelsernas
brännpunkt, men aldrig i så hög grad som under
Engelbrekts-fejden. Med sin segerrika här stod Engelbrekt plötsligt och
oförmodat i Närke i augusti 1434. På Örebrohus satt en dansk fogde,
den tyskfödde Matts Kättilberg, som Engelbrekt "fruktade intet
stort". Fogden förpliktade sig att lämna borgen i Engelbrekts
hand, om ej undsättning anlänt inom sex veckor. På detta
villkor ingicks dagtingan och stillestånd avslöts. När Engelbrekt
efter ett framgångsrikt infall i Östergötland återvände till Närke,
kapitulerade Kättilberg mot 1,000 marker i lösepenning. Att det
viktiga fästet föll betydde frihet från fogdeförtrycket för de
centrala delarna av Svealand. Engelbrekt var väl medveten om, att
han nu innehade en av de strategiskt viktigaste punkterna i
landet. Till hövitsman på Örebrohus satte han sin broder Nils
Engelbrektsson.
När Engelbrekt våren 1436 från Västergötland återvände till
Närke, var det för att möta sitt öde. Troligen den 4 maj — ej
den vedertagna "Engelbrektsdagen" den 27 april — mördades
frihetshjälten, som sökt nattläger på en liten holme i Hjälmaren,
av Magnus Bengtsson, son till Närkes lagman, herren till
Göksholm Bengt Stensson (Natt och Bag). Närkingarnas reaktion
mot det lömska mordet på Engelbrekt blev både spontan och
ihållande. Mellösabönderna gingo, om än förgäves, till storms mot
Göksholm; i sin sockenkyrka beredde de bondehövdingens stoft
en första vilostad. I ett särskilt gravkapell i Nikolaikyrkan i
Örebro reddes sedan hans grav, som inom kort fick rykte om
sig att vara undergörande. Ännu årtionden efter
reformationens genomförande vallfärdade botgörare och pilgrimer till "den
helige sankte Engelbrekts" grav.
Under det århundrade, som följde efter Engelbrekts död,
utgjorde Närke en tummelplats för de inrikes oroligheterna. Det
är naturligtvis spelet om det viktiga Örebrohus, det främst
gäller, men också besittningsrätten till den rika, om än av de
ihållande fejderna svårt plågade provinsen. De mäktiga junkrarna
slåss om den feta biten: Karl Knutsson och Erik Puke, Nils
Jönsson Oxenstierna, Erik Axelsson och Ivar Axelsson Tott o. a.
mäktiga herrar hålla sig framme här. Gång efter annan belägras
— 11 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
