Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som bevis för den gamla järnålderskulturen i Södermanland
hava vi en rik skatt av fornlämningar och minnesmärken,
såsom gravhögar, skeppssättningar, borglämningar av kullersten,
bautastenar, domareringar samt omkring 300 runstenar.
Södermanland är säkerligen mera än något annat svenskt
landskap "ättebackarnas" land, och gravfälten, vilka finnas på snart
sagt varje backe eller hage i de gamla byarnas närhet, äro oftast
av imponerande storlek och av skiftande innehåll. Även antalet
bygdeborgar är stort, och de ligga oftast på bergstopparna i
grannskapet av de gamla vattenlederna.
Jämte Uppland är Södermanland ett av Sveriges
runstens-rikaste landskap, och flera runstenar vittna genom sina inskrifter
om sörmlänningarnas framgångsrika deltagande i vikingatidens
färder. Den äldsta runstenen finnes vid Skåäng i Vagnhärad och
stammar från 500- eller 600-talet. Andra intressanta ristningar
äro de på Göksstenen och på Ramsundsberget. Det senare ligger
i Jäders socken och ristningen å detsamma, som är den mest
berömda i landet, är anbragt å en starkt sluttande klippa och har
en längd av 4,5 meter samt är 2 meter bred. Ristningens innehåll
utgör en framställning av vissa delar ur sagan om Sigurd
Fafnes-bane. Bildpartiet omgives av en slinga med runor från 1000-talet
e. Kr. f., vilken slinga samtidigt utgör en del av framställningen
därigenom, att en man med ett svärd underifrån genomborrar
densamma. Synnerligen intressanta äro också de s. k.
Ingvarsstenarna, 20 till antalet och resta å olika platser i Södermanland.
Dessa uppfördes till minne av de män, som i början av 1000-talet
följde hövdingen Ingvar Vittfarne till Gårdarike eller Holmgård
(så kallades på den tiden Ryssland) men ej återkommo från den
strapatsrika färden. Det antages att den näst sista runan, som en
sörmlänning ristat, är funnen på den kista, där den helige Botvids
broder Björn begrovs i den kyrka, som Björn år 1129 lät uppföra
till Botvids minne. Denne Botvid hade blivit omvänd till
kristendomen i England, dit han i sin ungdom skickades i
handelsärenden av sin fader, men sedan han hemkommit, blev han dödad av
en träl, som han tidigare hade friköpt. Den kyrka, som Björn
lät bygga, kallades Botvidarkyrkan, vilken är den nuvarande
Botkyrka.
Om livliga handelsförbindelser under hednatidens slut vittna
de många skattefynden från denna tid. Att döma av de fasta
— 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
