Som bevis för den gamla järnålderskulturen i Södermanland hava vi en rik skatt av fornlämningar och minnesmärken, såsom gravhögar, skeppssättningar, borglämningar av kullersten, bautastenar, domareringar samt omkring 300 runstenar. Södermanland är säkerligen mera än något annat svenskt landskap "ättebackarnas" land, och gravfälten, vilka finnas på snart sagt varje backe eller hage i de gamla byarnas närhet, äro oftast av imponerande storlek och av skiftande innehåll. Även antalet bygdeborgar är stort, och de ligga oftast på bergstopparna i grannskapet av de gamla vattenlederna. Jämte Uppland är Södermanland ett av Sveriges runstens-rikaste landskap, och flera runstenar vittna genom sina inskrifter om sörmlänningarnas framgångsrika deltagande i vikingatidens färder. Den äldsta runstenen finnes vid Skåäng i Vagnhärad och stammar från 500- eller 600-talet. Andra intressanta ristningar äro de på Göksstenen och på Ramsundsberget. Det senare ligger i Jäders socken och ristningen å detsamma, som är den mest berömda i landet, är anbragt å en starkt sluttande klippa och har en längd av 4,5 meter samt är 2 meter bred. Ristningens innehåll utgör en framställning av vissa delar ur sagan om Sigurd Fafnes-bane. Bildpartiet omgives av en slinga med runor från 1000-talet e. Kr. f., vilken slinga samtidigt utgör en del av framställningen därigenom, att en man med ett svärd underifrån genomborrar densamma. Synnerligen intressanta äro också de s. k. Ingvarsstenarna, 20 till antalet och resta å olika platser i Södermanland. Dessa uppfördes till minne av de män, som i början av 1000-talet följde hövdingen Ingvar Vittfarne till Gårdarike eller Holmgård (så kallades på den tiden Ryssland) men ej återkommo från den strapatsrika färden. Det antages att den näst sista runan, som en sörmlänning ristat, är funnen på den kista, där den helige Botvids broder Björn begrovs i den kyrka, som Björn år 1129 lät uppföra till Botvids minne. Denne Botvid hade blivit omvänd till kristendomen i England, dit han i sin ungdom skickades i handelsärenden av sin fader, men sedan han hemkommit, blev han dödad av en träl, som han tidigare hade friköpt. Den kyrka, som Björn lät bygga, kallades Botvidarkyrkan, vilken är den nuvarande Botkyrka. Om livliga handelsförbindelser under hednatidens slut vittna de många skattefynden från denna tid. Att döma av de fasta — 8 —