- Project Runeberg -  Tidskrift for Philologi og Pædagogik / Tredie Aargang /
21

(1860-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sinnesstamning uti efterfotjande berOmda fabel om »apan och
råf-ven«. Den nyssutnåmnde feltherren år apan: han år, såsom denna,
bdrdsdryg och dum. Den stolthet, med hvilken han reser
hemifrån, — ja, hela hans hårlighet och maktfullkbmlighet —
skall snart råka på fali, når han kommit

* Fjerran i marken atten’,
och råkat ut tør den f5rste båste af Thrakiska arméen, af dessa
genoraslipade, med fåltlifvets alla faror och fdrsåt fortrogna
bussar1). De skola snart narra honom, med hela hans
fåltherre-talent, rigtigt i fålian: der må flenderna gerna hjelpa oss utaf
med honom; och der må han låra sig, att det icketår nog med
att vara prålig, utan man måste ock hafva vackert forstånd, fdr
att kunna herrska Ofver denna vår krigarstam, hvilken har rood
och slughet nog at trotsa en inbilsk storhet. — Sådan år
ande-meningen i den fabel, hvilkens fdrstrddda lemningar vi sålunda
från flera håll samlat och ordnat:

52 (88 a. B.).

En sågen jag er, sjohoksyngel, tålja skall,

Er, som budkaflen har bryttl
En apa skiide sig från andra djur ock gide
Fjerran i marken allen;

Och henne motte råfven, som nu aUtid år
Om sig och såker och var.

Fg. 5 2. I st. f. co KijQVxiåfj skrifva vi <ø Kijvxldai (af xyvg),
ett skamtsamt bildadt patronymicum, alldeles såsom Arch. &lskar att finna
på: se ant. till fg. 86. ’Fiskljusar’ eller ’sjohokar’ kallas de i Thrakien
k&mpande Thasierna, såsom oboar, de der svåfvade efter rof kring
haf och kuster. — For afskrifvarne var na xjføt>§ ett vida mera
bekant ord, ftn Xfjvl£* På x^qv^ gaf ock det foljande (SxvtaXfi att
t&nka, dels emedan dessa ord oftast forbindas med hvarandra, en&r
h&rolden var ofverbringaren af scatulan (t. ex. Thacyd. I. 131:
niptparteQ xyQVXa xal <SxindXqv), dels emedan de Gamle brakade
s&tta det ena ordet ft&som forklaring af det andra (S c h o 1. till Pind.
01. VI. 155. ntlagga, t. ex., (fxvia’Xa med ayyeXs xal xij(w£).

J) Att ander rfifven forstås den vilda och slaga menniskoart, som uppvuxit

i de Thrakiska krigen, er sakert. — For ofrigt går det aldrig an
att ånda i endskiidheter ntlågga en fabel. Mycket .i densamma år
till-kommet blott på djurkostymens och den beskrifvande poesiens råknlng.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:09:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/philpaed/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free